Skara domkyrka är domkyrka för Skara stift och ligger i centrala Skara i Västergötland. Kyrkan är helgad åt Jungfru Maria och räknas som en av Sveriges äldsta domkyrkor. Den har under århundradena byggts om och restaurerats flera gånger, vilket gör att byggnaden innehåller spår från olika epoker.

Domkyrkan har haft en central betydelse för kristendomens utveckling i Västergötland och för Skara som kyrkligt centrum. Den har varit plats för gudstjänster, biskopliga ceremonier, begravningar, pilgrimsvandringar och förvaring av betydelsefulla kyrkliga föremål.

Kyrkans tidiga historia

Skara var ett tidigt kristet centrum i Västergötland. En kyrka kan ha funnits på platsen redan under 1000-talet, men de äldsta byggnadsskedena är inte helt klarlagda.

Den första kända domkyrkan brukar dateras till omkring mitten av 1100-talet. Den var uppförd i romansk stil och hade sannolikt en treskeppig plan. Den kan ha haft tvärskepp med absider och eventuellt västtorn.

Byggnaden uppfördes huvudsakligen av sten, bland annat sandsten. Rester från den romanska domkyrkan finns fortfarande bevarade i den nuvarande kyrkan, särskilt i kryptan och i vissa skulpturala detaljer.

Vid arkeologiska undersökningar har man även funnit stenfragment som kan vara äldre än den kända 1100-talskyrkan. Dessa har möjligen samband med en tidigare kyrka som förknippats med biskop Adalvard, men tolkningen är inte säker.

Den romanska domkyrkan

Den romanska domkyrkan var den första större stenkyrkan på platsen. Den byggdes under en period då kristendomen etablerades och organiserades i Sverige.

Den romanska arkitekturen kännetecknades av kraftiga murar, rundbågar och relativt små fönsteröppningar. Domkyrkan har senare byggts om så omfattande att det ursprungliga utseendet endast delvis kan rekonstrueras.

En särskilt viktig del av den äldre kyrkan är kryptan, som bevarats under koret. Den ger en ovanlig inblick i domkyrkans tidiga byggnadshistoria.

Kryptan

Skara domkyrkas krypta är från 1100-talet och hör till de äldsta bevarade delarna av kyrkan. Den användes i samband med vördnaden för reliker och har även fungerat som gravplats för biskopar.

Kryptan stängdes och fylldes igen i samband med att domkyrkan byggdes om och fick ett större kor under 1200-talet. Den återupptäcktes vid restaurerings- och undersökningsarbeten 1947–1949.

Kryptan har en ovanlig planlösning med två symmetriska trappor som leder ned till utrymmet. Mellan trapporna finns en kammare som möjligen har använts för förvaring av reliker.

Under 1999 års restaurering gjordes kryptan i ordning som ett rum för andakt och stillhet. Den har därmed åter fått en tydlig funktion i domkyrkans religiösa liv.

Sunekalken

I samband med en grav som påträffades i kryptan under 1100-talet fann man ett skelett tillsammans med en silverkalk och en paten. Kalken kallas Sunekalken.

På kalken finns en latinsk inskrift som betyder ungefär ”Sune gjorde mig”. Föremålet är ett viktigt exempel på det tidiga kristna kyrkolivet och gravskicket i Skara.

Adalvardskalken

Adalvardskalken är en mycket liten silverkalk, omkring sex centimeter hög. Den har traditionellt förknippats med biskop Adalvard den äldre, som avled år 1064.

Kalken räknas till de anmärkningsvärda tidiga kristna föremålen från Skara och är betydelsefull för förståelsen av kristendomens tidiga etablering i området.

Kopplingen till Adalvard bygger på tradition och historisk tolkning och bör inte betraktas som helt säker.

Den gotiska ombyggnaden

Under 1200-talet byggdes domkyrkan om i gotisk stil. Kyrkan fick då en mer höggotisk karaktär med högre valv och större fönsteröppningar.

Ombyggnaden förknippas särskilt med biskop Brynolf Algotsson, som var biskop i Skara från 1278 till 1317. Under hans tid utvecklades domkyrkan till ett betydelsefullt kyrkligt och kulturellt centrum.

Den gotiska byggnadsstilen innebar bland annat spetsbågar, ribbvalv och större möjligheter att släppa in ljus i kyrkorummet. Delar av den gotiska strukturen är fortfarande tydliga i domkyrkans arkitektur.

Biskop Brynolf Algotsson

Brynolf Algotsson var biskop i Skara 1278–1317 och är en av de mest betydelsefulla personerna i domkyrkans historia. Han förknippas med kyrkans utveckling, dess religiösa traditioner och dess betydelse som pilgrimsmål.

Brynolf kom från en framstående västgötsk släkt och blev senare föremål för helgonkult. Hans minne har haft stor betydelse för Skara stift.

År 1304 ska Brynolf enligt traditionen ha fört en relik till domkyrkan som sades vara en törntagg från Kristi törnekrona. Reliken gjorde enligt berättelserna kyrkan till ett pilgrimsmål.

Relikens senare öde är inte känt. En legend berättar att den murades in i kyrkan i samband med reformationstidens beslag av kyrkliga föremål. Detta är en tradition och inte ett säkert belagt händelseförlopp.

Brynolfskåpan

Brynolfskåpan är ett av domkyrkans mest omtalade medeltida textilföremål. Den har traditionellt förknippats med biskop Brynolf Algotsson.

Kåpan var ursprungligen sydd av rödviolett siden och dekorerad med broderier i silke och guld. Broderierna omfattar omkring 30 figurer med motiv ur den kristna bildvärlden, bland annat Kristus, Maria, apostlar, helgon och änglar.

Textilens stil och utförande har lett till att den har förknippats med tillverkning i Paris, men uppgiften bör betraktas som en attribution snarare än ett säkert dokumenterat ursprung.

Brynolfsaltaret

I samband med restaureringen 1949 skapades ett altarbord av keramik av konstnären Gunnar Nylund. Det har anknytning till domkyrkans Brynolfstradition och berättelsen om törntaggsreliken.

Altaret är en del av det moderna konstnärliga och liturgiska uttrycket i domkyrkan.

De romanska stenrelieferna

I domkyrkans södra sidokor finns fyra romanska stenreliefer från mitten av 1100-talet. De hör till de äldsta och mest betydelsefulla skulpturala delarna i kyrkan.

Relieferna har samband med den romanska domkyrkans utsmyckning och visar motiv ur den kristna bildvärlden.

Motiven beskrivs som följande:

Adam och Eva drivs ut ur paradiset. Reliefen återger berättelsen om människans utdrivning ur Edens lustgård.

Herodes gästabud. Motivet återger berättelsen där en stekt tupp ska ha fått liv igen. Berättelsen förekommer i medeltida kristen tradition.

Påven Gregorius får visdom. Påven framställs i en scen där den Helige Ande, i form av en vit duva, viskar visdom till honom.

En skadad relief. Den fjärde reliefen är så skadad att motivet inte säkert har kunnat identifieras.

Relieferna har stilistiska likheter med skulpturerna i Forshems kyrka. Det har föreslagits att samma bildhuggare eller verkstad kan ha arbetat på båda platserna, men någon säker attribution finns inte.

Skaramissalet

Skaramissalet är en medeltida mässbok som användes i domkyrkan under en stor del av medeltiden. Den har stor betydelse för kunskapen om det medeltida gudstjänstlivet i Skara.

Svenska kyrkan beskriver Skaramissalet som sannolikt den äldsta bok som skrivits i Sverige. Det finns även i faksimil, vilket gör det möjligt att studera den historiska handskriften i återgiven form.

Domkyrkans skattkammare

Skara domkyrkas skattkammare innehåller kyrkliga föremål som speglar domkyrkans långa historia. Föremålen har använts vid gudstjänster, ceremonier och andra kyrkliga sammanhang.

Samlingen omfattar bland annat kalkar, textilier och andra föremål med anknytning till domkyrkans biskopar och kyrkliga traditioner.

Soopska kalken

Soopska kalken är ett praktfullt kyrkligt föremål som skänktes till domkyrkan genom överste Erik Soops testamente år 1636.

Kalken är tillverkad av rent guld och dekorerad med emalj och 60 diamanter. Den väger omkring 772 gram och uppges vara tillverkad i Amsterdam.

Till kalken hör en paten av guld. Föremålen hör till domkyrkans mest värdefulla historiska kyrksilver.

Altaruppsatsen

Domkyrkans altaruppsats är från 1663 och utfördes av Hans Swant. Den är ett viktigt exempel på 1600-talets kyrkliga konst och inredning.

Altaruppsatsen återfördes till sin plats i samband med restaureringen 1947–1949. Den utgör en central del av kyrkorummets inredning.

Predikstolen

Predikstolen är från 1709 och utfördes av Börje Löfman. Den representerar den barocka kyrkoinredningen och är en del av domkyrkans historiska inventarier.

Erik Soops gravmonument

I domkyrkan finns ett gravmonument över Erik Soop, daterat till 1637. Monumentet är utfört i alabaster och svart marmor och är ett framträdande exempel på 1600-talets monumentala gravkonst.

Erik Soop var en betydelsefull militär och donator. Hans testamente och gåvor har lämnat tydliga spår i domkyrkans samlingar.

Bränder och förändringar under 1700-talet

Domkyrkan har drabbats av bränder och omfattande byggnadsförändringar under sin historia. En brand år 1719 skadade kyrkan och ledde till förändringar av tornens utformning.

Under 1700-talet förändrades kyrkans exteriör. Tornspetsar kortades eller ersattes, och byggnaden fick ett förändrat utseende jämfört med den medeltida kyrkan.

Förändringar under 1800-talet

Under början av 1800-talet togs de höga tornspetsarna bort och ersattes av flackare taklösningar. Domkyrkan fick då ett särpräglat utseende som i folkmun kom att kallas ”Skara byxor”.

Under senare delen av 1800-talet genomfördes en omfattande restaurering under ledning av arkitekten Helgo Zettervall. Arbetena syftade till att återge domkyrkan en mer enhetlig gotisk prägel.

Helgo Zettervalls restaurering

Planerna för Zettervalls restaurering godkändes under 1883–1884. Arbetena genomfördes huvudsakligen under åren 1885–1893. Emil Viktor Langlet fungerade som arbetsledare på plats.

Restaureringen innebar omfattande förändringar av kyrkans exteriör och arkitektur. De låga tornavslutningarna ersattes av höga spiror med järnkonstruktioner från Motala Verkstad.

Taken gjordes brantare och försågs med kopparbeklädnad. Även tvärskeppens gavlar förändrades, och kyrkan fick nya gotiskt inspirerade detaljer.

Strävpelare och andra arkitektoniska detaljer förstärktes eller tillkom. Tornet byggdes om, och stora delar av fasadernas tegel förnyades.

Zettervalls restaurering gav domkyrkan mycket av det utseende som kännetecknar den i dag, även om senare restaureringar också har påverkat byggnaden.

Restaureringen 1947–1949

En större restaurering genomfördes 1947–1949 under ledning av arkitekten Ivar Tengbom. Arbetena omfattade både byggnadens interiör och dess historiska inventarier.

Vid restaureringen återfördes den barocka altaruppsatsen till sin plats. Kryptan återupptäcktes och undersöktes, vilket gav ny kunskap om domkyrkans äldsta historia.

Under denna period började också Bo Beskows omfattande glasmålningsprogram ta form.

Restaureringen 1999

År 1999 genomfördes ytterligare en restaurering under ledning av arkitekten Jan Lisinski.

Kryptan iordningställdes som en plats för andakt. Sakristian bakom altaret togs bort, och de romanska stenrelieferna placerades i domkyrkans södra sidokor.

Restaureringen innebar att vissa äldre delar av kyrkan fick en tydligare plats i besökarens upplevelse av byggnaden.

Bo Beskows glasmålningar

Konstnären Bo Beskow skapade domkyrkans omfattande glasmålningsprogram tillsammans med glasmästaren Gustav Ringström. Arbetet pågick från 1945 till 1976.

Glasmålningarna bildar en sammanhängande biblisk berättelse, från skapelsen till evigheten. De ger kyrkorummet ett särskilt ljus och en tydlig konstnärlig helhet.

Östfönstret har motivet ”Ny himmel, ny jord” och anknyter till Uppenbarelsebokens visioner. Beskow utförde även vissa av domkyrkans rosettfönster.

Glasmålningarna har varit föremål för underhåll och restaureringsinsatser. Uppgifter om planerade eller pågående arbeten behöver kontrolleras mot aktuell information från domkyrkan.

Domkyrkans orglar och instrument

Skara domkyrka har flera instrument som används vid gudstjänster, konserter och andra musikaliska sammanhang.

Instrumentbeståndet omfattar bland annat:

Huvudorgel

Kororgel

Portativorgel

Flygel

Cembalo

Domkyrkan har också ett klockspel som togs i bruk i november 2014.

Kyrkorummet och kapacitet

Domkyrkan har omkring 470 sittplatser och uppges kunna rymma cirka 750 personer, beroende på arrangemang och hur utrymmet används.

Kyrkorummet används för regelbundna gudstjänster, kyrkliga högtider, konserter och andra evenemang.

Domkyrkans betydelse

Skara domkyrka har under lång tid varit ett viktigt religiöst, kulturellt och historiskt centrum i Västergötland. Byggnaden speglar kristendomens etablering, medeltidens kyrkliga organisation och senare tiders förändringar av kyrkobyggnader och kyrkokonst.

Domkyrkans krypta, medeltida reliefer, textilier, handskrifter och kyrksilver gör den särskilt betydelsefull för studiet av Sveriges kyrkohistoria.

De många restaureringarna visar också hur synen på medeltida kyrkor har förändrats. Vissa perioder har strävat efter att återskapa en gotisk helhet, medan senare arbeten även har lyft fram äldre byggnadsdelar och arkeologiska fynd.

Besöksinformation

Adress: Järnvägsgatan 1, Skara.

Domkyrkan är en aktiv kyrka och besökstider kan variera beroende på gudstjänster, konserter, ceremonier och andra verksamheter. Kontrollera därför alltid aktuella öppettider på domkyrkans officiella webbplats innan ett besök.

Källor och vidare läsning

Svenska kyrkan – Skara domkyrka

Svenska kyrkan – Om domkyrkan

Svenska kyrkan – Kryptan

Svenska kyrkan – Skattkammaren

Svenska kyrkan – Biskop Brynolf

Svenska kyrkan – Domkyrkans instrument

Riksantikvarieämbetet – Bebyggelseregistret, Skara domkyrka

Sveriges riksdag – äldre handlingar om restaureringen

Wikipedia - Skara Domkyrka