Skölvene Kyrka
Herrljunga Kommun
|
Skölvene kyrka är en kyrkobyggnad i Herrljunga kommun. Den tillhör sedan 2021 Herrljungabygdens församling (tidigare Skölvene församling) i Skara stift. Kyrkobyggnaden Inventarier
Orglar Kororgel Källa: Wikipedia – Skölvene kyrka Fotodatum 2008-09-17 Koordinater: 58.020333, 13.152056 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 22 Bilder
|
Skölvene kyrka ligger i Skölvene socken i Herrljunga kommun, Västergötland. Kyrkan tillhör Herrljungabygdens församling i Skara stift och är gemensam för de tidigare socknarna Skölvene och Norra Säm. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1843 och ersatte då två äldre medeltida kyrkor – Skölvene gamla kyrka och Norra Säms kyrka.
Skölvene kyrka ligger i ett jordbrukslandskap i Skölvene. Kyrkan är uppförd på den äldre kyrkplatsen och kyrkogården har fortfarande medeltida ursprung. Den nuvarande adressen är Skölvene kyrka 1, Herrljunga kommun.
Kyrkomiljön omfattar själva kyrkan, den äldre kyrkogården med kallmur, träd, grindar och grusgångar samt den omgivande prästgårdsmiljön.
Ortnamnet Skölvene är medeltida. Institutet för språk och folkminnen anger en äldre form, Skylwine, från 1382. Efterleden -vin har tolkats som ”betesmark” eller ”äng”, medan förleden kan innehålla ett äldre höjdbetecknande ord. Namnet har alltså sannolikt samband med landskapet och den upphöjda plats där kyrkan ligger.
Före dagens kyrka fanns en medeltida kyrka på samma plats. Den var Skölvene sockenkyrka under flera århundraden.
Den exakta byggnadshistorien för den gamla kyrkan är inte lika väl dokumenterad som den nuvarande kyrkans historia. Det finns emellertid uppgifter om att kyrkan var medeltida och att den mot 1800-talet hade blivit mycket dålig och otillräcklig.
År 1828 beskrevs de gamla kyrkorna i Skölvene och Norra Säm mycket negativt vid en sockenstämma. De ansågs vara så dåliga att en ny gemensam kyrka började framstå som den praktiska lösningen.
Bakgrunden till kyrkbygget var inte bara att Skölvene gamla kyrka var i dåligt skick. Även Norra Säms medeltida kyrka var liten och förfallen.
Det fanns dessutom en ekonomisk och praktisk fördel med att samla församlingarna i en gemensam kyrka. Riksantikvarieämbetets historik anger att de tre små medeltida kyrkorna i området – Skölvene, Norra Säm och Hov – var förfallna och att det skulle bli billigare att ha en kyrka än tre.
Tanken var också att församlingsborna skulle kunna få gudstjänst varje söndag i sin gemensamma kyrka i stället för att gudstjänsten bara hölls var tredje söndag i respektive socken. Hovs församling skulle ursprungligen också kunna ingå i lösningen, men det blev inte så.
Det finns en lokal tradition om hur den medeltida kyrkplatsen i Skölvene valdes.
Enligt berättelsen hade man tänkt bygga kyrkan vid den lilla byn Fullmarp. Stenar och stockar som kördes dit under dagen ska emellertid ha flyttats tillbaka under natten till den plats där kyrkan senare kom att byggas.
En annan variant av berättelsen handlar om en tvist mellan Skölvene och Mosslanda om kyrkans placering. Byggnadsmaterial som fördes till Mosslanda ska enligt traditionen ha försvunnit nattetid och återfunnits i Skölvene.
Detta är folkliga traditioner och sägner, inte historiskt belagda händelser. De är ändå intressanta eftersom de berättar hur äldre generationer förklarade varför kyrkan hamnade just på denna plats.
Den nuvarande Skölvene kyrka byggdes 1843. Den uppfördes på platsen för den gamla Skölvene kyrkan och blev gemensam kyrka för Skölvene och Norra Säm.
En entreprenörsauktion hölls i Häljarps gästgivaregård i februari 1842. Entreprenaden vanns av pastor Fredrik Sundler i Sotared. Någon säker arkitekt är inte känd enligt Riksantikvarieämbetets uppgifter.
Kyrkan stod färdig 1843 och invigdes 1844.
Skölvene kyrka är en nyklassicistisk salkyrka med rektangulärt långhus. Den har ett rakt och fullbrett kor i öster samt ett torn i väster. En smalare sakristia är tillbyggd öster om koret.
Kyrkan har alltså en ganska enkel och symmetrisk grundplan, vilket är typiskt för många svenska landsbygdskyrkor från 1800-talets första hälft.
Riksantikvarieämbetet beskriver byggnaden som en nyklassicistisk kyrka med stora rundbågade fönster och ett lanterninförsett torn. Koret är inte särskilt markerat i byggnadens plan.
Det västra tornet är smalare än långhuset och avslutas med en lanternin. Lanterninen är öppen och hög och ger tornet dess karakteristiska silhuett.
Tornet har genomgått flera underhållsarbeten under kyrkans historia. Bland annat reparerades lanterninens gesims och tornputsen 1943. Tornet och spiran fick senare ny kopparplåt i samband med restaureringen 2010–2011.
Foto: Skölvene kyrka av Riksantikvarieämbetet, licensierad under CC BY 4.0 (Erkännande).
Kyrkans stomme är av natursten och fasaderna är putsade. Fasaderna är vita och har spritputs.
Riksantikvarieämbetet anger att den nuvarande KC-spritputsen sannolikt tillkom 1911 eller senare. Fasaderna målades vita 1972, sannolikt med silikatfärg.
Långhuset har ett sadeltak täckt med rött tvåkupigt lertegel. Torn och spira har kopparplåt.
Vid restaureringen 2010–2011 lades långhusets tak om med tvåkupigt lertegel och rötskadat undertak byttes. Tornet och spiran fick samtidigt ny kopparplåt och skadade trädelar ersattes.
Kyrkan har stora rundbågade, romanska fönster med tätspröjsade bågar. Fönsterbågarna är gråmålade.
Fönstrens rundbågiga form bidrar till kyrkans klassicistiska och historiserande uttryck.
Interiören utformades ursprungligen i en klassicistisk tradition. Den har genom olika restaureringar förändrats men mycket av den äldre karaktären har bevarats.
I en sammanställning över svenska kyrkor från 1800-talet beskrivs Skölvene som en kyrka med sammanhållen empireinteriör, dekorationsmåleri av Ljungström, intakt vapenhus och läktarunderbyggnad.
En viktig restaurering genomfördes 1932. Arkitekten Axel Forssén medverkade vid arbetet.
Bänkarna fick lutande ryggar och nya gavlar. Nya innanfönster sattes in och ett nytt fönster togs upp i sakristians södra vägg. Golven i bänkkvarteren och sakristian förnyades och golvet innanför altarringen höjdes.
Samtidigt installerades lågtrycksånga som värmesystem och en tidigare kamin och skorsten togs bort.
Kyrkan målades också om. Man försökte delvis återgå till en äldre färgsättning och använde bland annat marmoreringar. Nya kormålningar utfördes efter de äldre målningarna.
Efter arbetena återinvigdes kyrkan 1932.
Dekorationsmåleriet är en viktig del av Skölvene kyrkas interiör.
Anders Gustav Ljungström utförde altartavlan och figurer på korväggen 1877. Vid restaureringen 1932 utfördes nya kormålningar efter de äldre.
Ljungström var en betydande kyrkomålare under 1800-talet och arbetade i många kyrkor i Västergötland. Skölvene kyrka är därför också ett exempel på den omfattande kyrkliga dekorationskonst som utvecklades under 1800-talets senare del.
År 1877 tillkom en altartavla av Anders Gustav Ljungström. Samma år utfördes även dekorationsmåleri i kyrkorummet.
Altartavlan är därmed en del av den 1800-talsprägel som fortfarande finns i kyrkans interiör.
Predikstolen har dekorativa reliefer och hör till kyrkans äldre fasta inredning. År 1877 utfördes arbeten på predikstolens reliefer enligt Riksantikvarieämbetets byggnadshistorik.
En av Skölvene kyrkas allra viktigaste historiska inventarier är den mycket välbevarade dopfunten från 1200-talet.
Dopfunten är särskilt intressant eftersom den är försedd med sex bildframställningar. Bland motiven finns en bevingad drake, Mikaels strid mot draken och en relief som föreställer en klövförsedd djävul med svans.
Riksantikvarieämbetet daterar dopfunten till perioden 1100–1250.
Historiska museet har fotografier och information om dopfunten och visar bland annat en scen med Jesu dop från dopfunten i Skölvene kyrka. Museet daterar den till 1100-talet.
Dopfunten är därmed ett konkret föremål som förbinder dagens 1800-talskyrka med den medeltida kyrkliga traditionen i Skölvene.
Att dopfunten är från 1100- eller 1200-talet innebär att den är betydligt äldre än den nuvarande kyrkan från 1843. Den hör alltså till den äldre kyrkliga historien på platsen och har bevarats när den gamla kyrkan revs och den nya byggdes.
Det gör dopfunten till ett av de viktigaste föremålen för att förstå Skölvenes medeltida kyrkohistoria.
I kyrkans historia finns flera kyrkklockor dokumenterade.
Riksantikvarieämbetet registrerar två klockor från 1819–1822, gjutna av Jonas Magnus Fries i Jönköping.
År 1955 registreras dessutom en ny kyrkklocka som ersättning för en klocka från Norra Säm.
Detta hänger samman med att Skölvene kyrka blev gemensam kyrka för Skölvene och Norra Säm och att delar av Norra Säms äldre kyrkliga inventarier flyttades till den nya kyrkan.
Norra Säms medeltida kyrka byggdes under 1200-talet. Den var liten och mörk och lämnades att förfalla när den nya gemensamma kyrkan i Skölvene stod färdig.
År 1843 stod Skölvene kyrka färdig och ersatte alltså både Skölvene gamla kyrka och Norra Säms kyrka som församlingskyrka. Skölvene gamla kyrka revs, medan Norra Säms kyrka lämnades kvar som ruin.
När Norra Säms kyrka upphörde som gudstjänstlokal flyttades dess inventarier till Skölvene kyrka.
Bland föremålen fanns enligt Västsveriges pilgrimsledsinformation bland annat ljusstakar, nattvardskärl och brudkrona. Föremålen hade skänkts av Chatarina Bjelke, som ägde Sämsholm i slutet av 1600-talet.
Även Norra Säms kyrkklocka hamnade först i Skölvene. År 1955 flyttades klockan tillbaka till Norra Säm, där den placerades i en ny klockstapel.
En orgel byggdes in i kyrkan 1895 av orgelbyggaren Johannes Magnusson. I samband med orgelbygget byggdes läktaren ut.
Magnussonorgeln har senare restaurerats. År 2000 genomfördes en restaurering av orgeln av Smedmans Orgelbyggeri AB.
År 1980 installerades dessutom en kororgel byggd av Grönlunds Orgelbyggeri AB.
Kyrkan har alltså både en historisk huvudorgel från 1800-talet och en senare kororgel.
Skölvene kyrkogård har medeltida ursprung. Den nuvarande kyrkogården har en närmast rektangulär form med en smalare och längre utvidgning mot öster.
Runt kyrkogården löper en bred kallmur av gråsten. Den äldre delen av den östra muren är borttagen men där finns i stället en trädrad. På den södra sidan fungerar muren delvis som stödmur mot ett lägre gärde.
Längs murens insida finns bland annat stamlindar och lönnar. Vid nordmuren finns en tät syrenhäck på prästgårdens mark.
Kyrkogården har därmed en tydlig äldre landsbygdskyrkogårdskaraktär där murar, träd och gravkvarter tillsammans bildar en historisk miljö.
Huvudingången ligger i väster mitt för kyrktornet. Där finns två smala grindstolpar av huggen gråsten med ett smidesgrindpar som har en tydlig 1920-talskaraktär.
Det finns även en mindre smidesgrind i en öppning mot prästgården samt ytterligare en grind i sydost. Kyrkogården binds samman av några få grusgångar.
Kyrkogården är indelad i tre kvarter, A–C, med gravrader betecknade a–p. Kvarteren består huvudsakligen av sammanhängande gräsytor. I nordvästra hörnet finns en askminneslund.
I början av 2021 fanns 198 aktiva gravrätter på Skölvene kyrkogård.
Efter invigningen 1844 har kyrkan genomgått ett stort antal förändringar och underhållsarbeten.
År 1874 putsades klockvåningen.
År 1877 genomfördes flera arbeten samtidigt: altartavlan tillkom, trägolv lades ovanpå det äldre kalkstensgolvet och interiören målades.
År 1906 genomfördes målningsarbeten.
År 1911 putsades fasaderna om. Samma år gjordes förändringar i vapenhuset och sakristian och väggarna målades ljusgula med schablonmåleri. Snickerierna oljemålades och en ny kamin installerades.
År 1926 installerades elektrisk belysning och väggarna omkalkades.
1932 års restaurering är en av de viktigaste förändringarna i kyrkans historia. Arbetet hade som mål att bevara och delvis återskapa kyrkans äldre klassicistiska karaktär.
Bänkarna byggdes om, fönster förändrades, golv lades om och kyrkorummets färgsättning bearbetades. Kormålningarna återskapades efter de äldre målningarna.
Under 1940-talet reparerades bland annat lanterninen, tornputsen och snickerierna. Fasaderna kalkades om 1953.
1956 genomfördes flera invändiga arbeten. Västra väggen målades med oljefärg, dekoren i kor och fönstersmygar bättringsmålades och inredningen behandlades.
Samma år konserverade konservatorn Olle Hellström kyrkans triumfkrucifix, som därefter placerades i kyrkorummet.
Triumfkrucifixet är ett äldre kyrkligt konstföremål som fick en särskild konserveringsinsats 1956. Det placerades därefter i kyrkorummet.
Det är ytterligare ett exempel på hur kyrkan bevarar äldre föremål trots att själva kyrkobyggnaden är från 1843.
År 1972 avfärgades fasader och snickerier och vissa cementlagningar utfördes på sockel och solbänkar. Hängrännor och stuprör sattes också upp.
År 1984 togs de fyra bakersta bänkraderna bort. Där skapades en läktarunderbyggnad med kapprum, förråd och handikapptoalett. Arkitekten var Bengt Sämgård.
Detta var en anpassning av den äldre kyrkobyggnaden till moderna krav på funktion och tillgänglighet.
Under åren 1988–1989 målades interiören om och nya förgyllningar utfördes. Den befintliga färgsättningen bevarades i stort sett.
En större byggnadsvårdande insats genomfördes 2010–2011.
Långhusets tak lades om med tvåkupigt lertegel och rötskadat undertak byttes. Tornet och spiran fick ny kopparplåt och rötskadade underbräder och hörnstolpar ersattes.
Fönster, vindskivor och takfot målades om. Puts skadades och lagades och fasaderna avfärgades med silikatfärg.
Även kyrkorummets tak målades om och en rötskadad taklist byttes. Vinden isolerades.
År 2023 målades kyrkans fönster och dörrar. Arbetet utfördes av Herrljunga Måleri AB.
Skölvene kyrka är fortfarande församlingskyrka för området och är gemensam för Skölvene och Norra Säm. Den är tillgänglighetsanpassad och har handikapptoalett. Svenska kyrkan anger en maximal besökskapacitet på 125 personer.
Kyrkan används tillsammans med den historiska kyrkogården som en del av den lokala kyrkliga och kulturhistoriska miljön.
Skölvene kyrka är intressant eftersom den förenar flera olika historiska tidslager.
Själva byggnaden från 1843 är en relativt välbevarad nyklassicistisk salkyrka med sammanhållen empireprägel. Riksantikvarieämbetets dokumentation beskriver exteriören som intakt och framhåller den sammanhållna empireinteriören, Ljungströms dekorationsmåleri och det intakta vapenhuset.
Samtidigt finns den medeltida historien kvar genom den gamla kyrkplatsen, kyrkogården och framför allt den mycket välbevarade dopfunten från 1100- eller 1200-talet.
Till detta kommer inventarier från Norra Säm och äldre kyrkliga föremål som triumfkrucifixet.
Kyrkans historia kan därför inte skiljas från Norra Säms kyrkohistoria.
De två medeltida församlingarna fick en gemensam kyrka 1843. Skölvene gamla kyrka revs, medan Norra Säms kyrka lämnades att förfalla. Norra Säms kyrkoruin restaurerades senare och står fortfarande kvar.
Den nuvarande Skölvene kyrka kan därför ses som det konkreta resultatet av 1800-talets förändring av församlingsorganisationen och landsbygdens kyrkliga struktur.
Skölvene kyrka byggdes 1843 och invigdes 1844. Den uppfördes på platsen för Skölvene gamla medeltida kyrka och blev gemensam kyrka för Skölvene och Norra Säm. Bakgrunden var att de gamla kyrkorna var små, förfallna och kostsamma att underhålla.
Kyrkan är en nyklassicistisk salkyrka med rektangulärt långhus, rakt och fullbrett kor, västtorn med lanternin samt en sakristia i öster. Fasaderna är vitputsade och långhuset har rött tvåkupigt tegeltak.
Bland kyrkans viktigaste historiska föremål finns en mycket välbevarad medeltida dopfunt från 1100- eller 1200-talet, med sex bildframställningar, bland annat Mikaels strid mot draken.
Kyrkan har också en altartavla och kormålningar med anknytning till Anders Gustav Ljungström, en orgel från Johannes Magnusson från 1895, en kororgel från 1980 samt ett äldre triumfkrucifix som konserverades 1956.
Kyrkogården har medeltida ursprung och omges av en äldre kallmur av gråsten. Den nuvarande kyrkomiljön visar därmed tydligt hur en medeltida kyrkplats omvandlades till en 1800-talskyrka samtidigt som delar av det äldre kulturarvet bevarades.
Svenska kyrkan – Skölvene kyrka och kyrkogård
Riksantikvarieämbetet – Skölvene kyrka, Bebyggelseregistret
Riksantikvarieämbetet – Skölvene kyrka, byggnadsbeskrivning
Historiska museet – Dop och exorcism på medeltiden, med dopfunten från Skölvene kyrka
Herrljunga kommun – Lemmingaleden och Skölvene kyrka
Västsverige – Gäsenebygdens pilgrimsleder
