Smedby kyrka ligger i Smedby socken på Öland, i Mörbylånga kommun, Kalmar län. Kyrkan ligger på västra delen av ön, på landborgen med utsikt mot Kalmarsund. Kyrkan och kyrkogården ingår i en äldre sockencentrumsmiljö med bland annat prästgård och före detta skola.

Kyrkans läge och omgivning

Smedby kyrka ligger högt i landskapet på Ölands västra landborg. Från kyrkplatsen öppnar sig vyer mot Kalmarsund och den omgivande odlingsbygden. Österut övergår landskapet mot alvaret och det öppna sydöländska jordbrukslandskapet.

I närheten finns äldre byggnader med anknytning till socknens kyrkliga och samhälleliga liv. Den gamla prästgården är en träbyggnad från 1700-talet. Den flyttades till Smedby 1848 och användes som prästgård fram till 1929. I miljön finns också den före detta skolan och andra byggnader som speglar socknens historia.

Den medeltida kyrkan

Den första kyrkan på platsen uppfördes sannolikt i slutet av 1100-talet. Det var en romansk stenkyrka med långhus, kor och en halvrund absid i öster. Ett kraftigt torn restes vid den västra delen, möjligen i ett separat byggnadsskede. Tornet byggdes senare ut under 1200-talet.

Den medeltida kyrkan var mörk och hade en planlösning där kyrkorummets olika delar var tydligt avskilda. Koret skildes från långhuset av en triumfbåge, och tornet öppnade sig mot kyrkorummet genom en smal bågöppning.

Den äldre kyrkan finns dokumenterad genom historiska avbildningar. Johannes Haquini Rhezelius avbildade kyrkan 1630. Carl von Linné besökte och beskrev den 1741, och Petrus Frigelius avbildade den 1753.

Tornraset 1774

År 1774 rasade det medeltida tornet i samband med en renovering. Raset skadade även delar av långhuset och kyrkans inredning. Kyrkan reparerades, men tornet återuppfördes inte.

Lillklockan klarade raset och placerades under ett mindre tak vid kyrkans västra gavel. Murningsarbetet efter raset utfördes av Henrik Wermelin. Händelsen blev ett avgörande skede i den äldre kyrkans historia.

Nuvarande kyrkobyggnad

Den nuvarande kyrkan uppfördes 1851–1853, norr om den medeltida kyrkans plats. Den äldre kyrkan revs och inga medeltida murar ingår i den nya byggnaden.

Arkitekt var Johan Adolf Hawerman och byggmästare P. Isberg. Kyrkan fick en senklassicistisk, nyklassicistiskt präglad utformning, typisk för många svenska landsortskyrkor från 1800-talets mitt.

Byggnaden är en salkyrka med långsträckt långhus, ett smalare kor med rak avslutning i öster, sakristia och torn i väster. Tornet kröns av en lanternin. Kyrkan har putsade fasader och en i huvudsak vit exteriör. Långhustaket är täckt med tegel, medan torn och sakristia enligt kulturmiljöbeskrivningen haft svartmålad plåt.

Kyrkans exteriör har i huvudsak behållit sin prägel från byggnadstiden, även om interiören förändrats genom flera restaureringar.

Kyrkorummets utformning

Kyrkorummet präglas av 1800-talets klassicistiska ideal. Det långsträckta rummet har ett välvt innertak, medan koret har förändrats vid senare restaureringar. Kyrkorummets grundform är fortfarande tydligt avläsbar trots ombyggnader och förändringar av inredningen.

Ombyggnaden 1952

År 1952 genomfördes en större förändring av interiören, särskilt i koret. Koret byggdes om och fick ett tunnvalv samt två mindre sidorum. Därigenom avskildes koret tydligare från det övriga kyrkorummet och fick en smalare, rakt avslutad form.

Arbetena utfördes enligt kulturmiljöbeskrivningen under ledning av Ärland Noréen. Vid restaureringen målades interiören och flera inventarier om. En ny altartavla sattes senare in i altaruppsatsens mittparti.

Dopfunt från 1200-talet

Ett av kyrkans mest betydelsefulla äldre inventarier är en romansk dopfunt från 1200-talet. Den är tillverkad på Gotland och består av en cuppa av kalksten och en fot av sandsten.

Dopfunten är daterad till början av 1200-talet i kulturmiljöregistret. Den är en materiell länk till den medeltida kyrkplatsen och påminner om att dop och gudstjänst firades här långt före uppförandet av dagens kyrka.

Predikstolen

Predikstolen är från 1698 och tillverkades av Anders Colleur. Den är äldre än den nuvarande kyrkobyggnaden och har bevarats från den äldre kyrkans inventariebestånd.

En predikstol från 1784 omnämns också i kyrkans kronologi. Uppgifterna visar att kyrkans inredning har förändrats i flera omgångar och att olika föremål har tillkommit eller ersatts under århundradena.

Altaruppsats och altartavla

Kyrkan har en altaruppsats från 1755, utförd av Anders Dahlström den äldre. Den är äldre än den nuvarande kyrkan och har bevarats genom flytten från den äldre kyrkplatsen till den nya byggnaden.

År 1958 tillkom en ny altartavla av Axel Smith. Den placerades i altaruppsatsens mittparti i samband med 1900-talets förändringar av kyrkorummet.

Altaruppsatsen har senare konserverats efter att delar av konstruktionen visat tecken på instabilitet. Skadedjursangrepp hade påverkat träet, vilket ledde till konserveringsinsatser för att bevara föremålet.

Kyrkklockorna

I tornet hänger två kyrkklockor. Lillklockan göts 1680 och klarade tornraset 1774. Storklockan köptes in 1878 från klockgjutaren J. P. Forsberg i Kalmar.

Klockorna representerar olika perioder i kyrkans historia. Lillklockan hör till tiden före den nuvarande kyrkobyggnaden, medan storklockan tillkom efter att den nya kyrkan hade uppförts.

Kyrkogården och sockenmiljön

Kyrkogården omger kyrkan och utgör en viktig del av den kulturhistoriska miljön. Tillsammans med kyrkobyggnaden, prästgården och den före detta skolan berättar den om Smedby som sockencentrum.

Kyrkogårdsinventeringen redovisar befolkningssiffror för Smedby socken från 1810 och framåt. Där anges bland annat 351 invånare 1810, 618 år 1850, 451 år 1900 och omkring 75 år 2003. Uppgifterna ger en bakgrund till förändringarna i socknens befolkning och kyrkomiljö.

Kyrkan som kulturhistoriskt minne

Smedby kyrka är registrerad som kyrkligt kulturminne och omfattas av skydd enligt 4 kap. kulturmiljölagen. Förändringar av kyrkobyggnaden och dess kulturhistoriskt värdefulla inventarier behöver därför hanteras med hänsyn till de värden som ska bevaras.

Kyrkans kulturhistoriska betydelse ligger inte enbart i den nuvarande byggnaden. Den medeltida kyrkplatsen, de äldre inventarierna, kyrkogården och den omgivande sockenmiljön berättar tillsammans om kyrkligt liv på södra Öland genom flera århundraden.

Kronologisk översikt

Slutet av 1100-talet: En romansk stenkyrka med långhus, kor, absid och västtorn uppförs.

Början av 1200-talet: Den romanska dopfunten tillverkas.

1630: Den äldre kyrkan avbildas av Johannes Haquini Rhezelius.

1680: Lillklockan gjuts.

1741: Carl von Linné besöker och beskriver kyrkan.

1753: Kyrkan avbildas av Petrus Frigelius.

1774: Tornet rasar under en renovering och skadar delar av kyrkan.

1784: En predikstol från detta år omnämns i kyrkans kronologi.

1794: En ljuskrona tillkommer enligt kronologiska uppgifter.

1848: Den äldre prästgården flyttas till Smedby.

1851–1853: Den nuvarande kyrkan byggs norr om den äldre kyrkans plats.

1878: Storklockan köps in från J. P. Forsberg i Kalmar.

1929: Den äldre prästgården upphör att användas som prästgård.

1952: Koret byggs om och kyrkorummets interiör förändras.

1958: En ny altartavla av Axel Smith tillkommer.

Källor och vidare läsning

Svenska kyrkan – Smedby kyrka

Kringla – Smedby kyrka, Riksantikvarieämbetet

Jönköpings läns museum – Smedby kyrka, Öland

Kalmar läns museum – Smedby kyrkogård (PDF)