Läget och kyrkomiljön

Södra Fågelås kyrka ligger i Hjo kommun i Västra Götalands län, i landskapet Västergötland. Kyrkan ligger i Södra Fågelås socken och tillhör Skara stift. I Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister anges adressen som Södra Fågelås kyrka 1.

Södra Fågelås ligger i gränsområdet mellan den öppna odlingsbygden vid Vättern, det så kallade Guldkroken, och de skogigare områdena kring Hökensås. Kyrkomiljön präglas därför av både jordbrukslandskap och skogsmark.

Kyrkan är en träkyrka och skiljer sig därför tydligt från många av de medeltida stenkyrkorna i trakten.

Södra Fågelås som historisk socken

Södra Fågelås har mycket gamla historiska rötter. Socknen nämns första gången skriftligt år 1225, då platsnamnet skrevs Fuglas. Uppgiften förekommer i samband med ett ting där en gränsdragning kring Alvastras gård Islebo behandlades.

Under medeltiden hade området nära samband med klostren Alvastra och Vadstena, som var betydande jordägare i socknen. Även adeln hade omfattande jordegendomar i området.

Efter reformationen förändrades ägandeförhållandena och större världsliga gods kom att dominera, bland annat Almnäs, Hjällö och Monäs.

När byggdes kyrkan?

Södra Fågelås kyrka är med säkerhet en tidig 1600-talskyrka. Något exakt byggnadsår är inte känt.

Riksantikvarieämbetet daterar kyrkans uppförande till perioden 1600–1644. Bakgrunden till dateringen är att kyrkan omnämns som ”Capellet” år 1644, vilket visar att den då redan fanns.

Svenska kyrkan beskriver också kyrkan som en tidig 1600-talskyrka. Den byggdes av kraftiga timmerstockar och har varit spånklädd under hela sin historia.

Det är alltså inte möjligt att ange ett exakt årtal för byggandet, men kyrkan bör ha uppförts under den första hälften av 1600-talet.

Kyrkan byggdes som kapell

Södra Fågelås kyrka byggdes ursprungligen som ett kapell för befolkningen i den södra delen av Fågelås socken.

Avståndet till kyrkan i Norra Fågelås och till Nykyrkan i söder gjorde att en egen gudstjänstlokal behövdes. Kapellet byggdes och underhölls gemensamt av socknen på ungefär samma sätt som moderförsamlingens kyrka.

Detta förklarar varför kyrkan från början inte var en självständig församlingskyrka utan ett kapell inom den större Fågelåsförsamlingen.

Södra Fågelås blir egen församling

Den kyrkliga indelningen förändrades långt senare.

Södra Fågelås bröts ut ur Norra Fågelås år 1902. Före detta hade Södra Fågelås fungerat som den södra delen av den äldre Fågelåsförsamlingen.

I dag ingår kyrkan i Hjo pastorat, som omfattar åtta kyrkor och kapell: Hjo kyrka, Grevbäcks kyrka, Norra Fågelås kyrka, Södra Fågelås kyrka, Korsberga kyrka, Fridene kyrka, Mofalla kyrka och Svärtans kapell.

Kyrkans arkitektur

Södra Fågelås kyrka är en timrad salkyrka från 1600-talet.

Kyrkan består huvudsakligen av ett rektangulärt långhus med ett fullbrett, rakt avslutat kor i öster. Koret markeras utvändigt genom att taknocken ligger på en lägre nivå än långhusets. På norra sidan finns sakristian och vid den södra sidan finns ett vapenhus.

Kyrkan är orienterad i öst–västlig riktning, med koret i öster.

Timmerstommen

En av kyrkans mest karakteristiska egenskaper är den kraftiga timmerstommen.

Timmerstockarna är en viktig del av kyrkans ursprungliga konstruktion och visar tydligt att byggnaden uppfördes som en träkyrka under 1600-talet.

Kyrkans timmerväggar har under olika perioder varit täckta på olika sätt. Under 1800-talet förändrades väggarnas utseende kraftigt genom att timret höggs slätt och täcktes med pärlspont. Vid restaureringen 1942 togs denna beklädnad bort så att timmerstommen åter blev synlig.

Spånbeklädnaden

Kyrkan har under hela sin historia varit spånklädd.

Den nuvarande spånbeklädnaden härrör från restaureringen 1942. Spånen lades då på både tak och väggar med hänsyn till äldre mönster.

Fasaderna är rödfärgade, vilket tillsammans med trästommen och spånen ger kyrkan dess karakteristiska utseende.

Spånens dekorativa mönster

Spånen är inte enbart ett praktiskt väderskydd.

På kyrkans fasader varierar spånens ändformer mellan raka, kantiga och rundade former. De bildar återkommande dekorativa mönster mellan fönstren.

Även detta är en del av kyrkans arkitektoniska uttryck och visar hur en enkel träkyrka kunde få ett dekorativt yttre.

Försträvningar och takkonstruktion

På långhuset finns symmetriskt placerade försträvningar av järn.

Gavelröstena är något utkragande och kyrkans takfall är täckta med spån. På den östra delen av långhusets nock finns dessutom en tegelskorsten och ett mindre äldre kvadratiskt fönster med fyra rutor.

Vapenhuset

Ett vapenhus uppfördes på kyrkans västra sida någon gång efter att själva kyrkan hade byggts.

Det exakta årtalet är inte känt. Riksantikvarieämbetet anger att vapenhuset tillkom vid okänd tidpunkt, medan en senare ombyggnad förändrade kyrkans västra del.

Vid restaureringen 1942 revs det västra vapenhuset och ersattes av en läktarunderbyggnad med ny läktartrappa.

Sakristian

Kyrkan har en stor rektangulär sakristia på korets norra sida.

Sakristian är en senare tillbyggnad och ingick inte i den ursprungliga kyrkans första byggnadskropp.

Vid restaureringen 1942 fick sakristian ett nytt östfönster.

Koret

Koret är fullbrett och rakt avslutat.

Det är lägre än långhuset och skiljer sig därför tydligt i den yttre silhuetten.

Korets tak har bevarade målningar från kyrkans äldre tid. Svenska kyrkan uppger att av de ursprungliga målningarna är det endast målningarna i kortaket som finns kvar.

Kyrkans 1600-talsinteriör

Södra Fågelås kyrka är särskilt värdefull eftersom kyrkorummet fortfarande har en tydlig prägel av 1600- och 1700-talens kyrkoinredning.

Riksantikvarieämbetet beskriver kyrkan som en timrad salkyrka vars interiör i hög grad präglats av den adliga släkten Hård på Hjällö och Monäs.

Flera betydelsefulla inventarier kom till under 1680-talet.

Släkten Hård på Hjällö och Monäs

Släkten Hård hade en stark anknytning till kyrkan.

År 1683 skänkte Johan Hård och hans hustru Karin Stake på Hjällö kyrkans predikstol med ljudtak.

År 1685 skänkte samma par altaruppsatsen.

År 1684 lät släktingarna Gustav Hård och Anna Stake på Monäs bekosta målning av läktarbröstet och lät uppföra en särskild herrskapsläktare.

Släkten hade också en egen läktare över den södra ingången.

Detta visar hur de stora gårdarnas ägare kunde sätta en tydlig prägel på landsbygdens kyrkor under stormaktstiden.

Predikstolen från 1683

Predikstolen är ett av kyrkans viktigaste äldre inventarier.

Den tillkom 1683 och skänktes av Johan Hård.

Riksantikvarieämbetet anger Bengt Svensson som bildhuggare.

Predikstolen har sitt ljudtak bevarat och hör till den grupp inventarier som ger kyrkorummet dess starka 1600-talskaraktär.

Predikstolen konserverades vid restaureringen 1942.

Altaruppsatsen från 1685

Altaruppsatsen är daterad till 1685 och är ett av kyrkans främsta konsthistoriska föremål.

Den skänktes av Johan Hård och Karin Stake på Hjällö.

Under 1800-talet ställdes altaruppsatsen undan och målades inte om. Detta visade sig senare vara mycket betydelsefullt eftersom den äldre färgsättningen därmed kunde bevaras.

Vid restaureringen 1942 konserverades altaruppsatsen.

Dess mittparti fick då en ny altartavla av konstnären Simon Gate, som var bördig från församlingen.

Simon Gate

Simon Gate var en betydelsefull svensk konstnär och glaskonstnär.

Han hade anknytning till Södra Fågelås och utförde den altartavla som 1942 placerades i den äldre altaruppsatsen.

Det är en speciell kombination där en 1600-talsaltaruppsats har fått ett 1900-talsverk av en konstnär med lokal anknytning.

På så sätt möts två mycket olika perioder i kyrkans historia i samma altaruppställning.

Renässansläktaren

År 1684 målades kyrkans läktarbröst.

Arbetet bekostades av makarna Hård.

Riksantikvarieämbetet anger också att en herrskapsläktare tillkom samma år.

Läktaren är en viktig del av kyrkans 1600-talsprägel.

Herrskapsläktaren togs bort 1926 i samband med en större förändring av kyrkan.

Målningarna från 1600- och 1700-talet

År 1690 finns uppgifter om stora utgifter för målning av kyrkan.

Det har därför diskuterats om kyrkans målningar i tak och på väggar kan ha tillkommit omkring denna tid.

Riksantikvarieämbetet bedömer dock att en datering till 1700-talets första hälft kan vara mer rimlig. Det har även föreslagits att målningarna skulle kunna vara utförda av målarmästaren Johan Kinnerus i Jönköping.

Det går därför inte att med full säkerhet säga vem som utförde alla de äldre målningarna.

De förlorade väggmålningarna

Under 1700- och 1800-talen förändrades kyrkorummet kraftigt.

Timmerväggarna höggs släta och täcktes senare med pärlspont. Väggarna vitmålades och äldre målningar förstördes.

Svenska kyrkan uppger att de ursprungliga målningarna i princip gått förlorade och att endast målningarna i kortaket finns kvar.

Det gör de bevarade målningarna i koret särskilt värdefulla.

Fönstren förändras

År 1781 ansågs kyrkans fönster vara mycket gamla, svaga och ge för lite ljus.

Nya och större fönster togs därför upp.

Senare, under 1800-talet, fick kyrkan spetsbågiga fönster.

Vid restaureringen 1942 togs dessa spetsbågar bort och fönstren fick mer tidstypiska rektangulära former.

Det innebär att kyrkans nuvarande fönsterutformning är resultatet av 1942 års restaurering snarare än ett ursprungligt 1600-talsutseende.

Vitmålningen 1781

År 1781 genomfördes även invändiga förändringar.

Kyrkorummet vitmålades och ett korskrank revs.

Detta var en del av den förändring som gjorde att kyrkorummet under 1700- och 1800-talen fick ett ljusare och mer klassicistiskt uttryck.

Förändringen 1843

År 1843 genomfördes ytterligare arbeten.

Ett nytt golv lades in, bänkkvarteren reparerades och altaret utvidgades.

Orgeln från 1854

År 1854 installerades en orgel.

Orgelverket byggdes av Johan Niklas Söderling.

För att ge plats åt orgeln höjdes taket över läktaren.

Vid restaureringen 1942 fick kyrkan ett nytt orgelverk från Herman Nordfors & Co. i Lidköping.

Förändringarna 1883

År 1883 genomfördes en omfattande förändring av kyrkans exteriör och interiör.

Fönstren gjordes spetsbågiga.

Timmerväggarnas yta skrädhöggs, alltså höggs slät, och väggarna kläddes med pärlspont.

Detta innebar att kyrkans ursprungliga timmerkaraktär och delar av de äldre målningarna doldes.

Herrskapsläktaren tas bort 1926

År 1926 revs den tidigare herrskapsläktaren.

Arbetena genomfördes under ledning av arkitekten Axel Forssén, som även stod bakom målningsarbeten i kyrkan samma år.

Detta var en del av en strävan att förändra och modernisera kyrkorummet.

Den stora restaureringen 1942

Den viktigaste restaureringen i modern tid genomfördes 1942.

Arkitekten var John Åkerlund, och restaureringen stöddes av Riksantikvarieämbetet och Kungliga byggnadsstyrelsen.

Målet var i stor utsträckning att återföra kyrkan till ett äldre utseende.

Timmerväggarna återställs

En av de viktigaste åtgärderna 1942 var att pärlsponten på innerväggarna togs bort.

Timmerväggarna blottlades åter och kyrkan fick tillbaka mycket av sitt ursprungliga uttryck.

Även utvändigt fick kyrkan ny spånbeklädnad på tak och väggar.

Det gamla vapenhuset rivs

Det västra vapenhuset revs vid restaureringen 1942.

I dess ställe skapades en läktarunderbyggnad med ny läktartrappa.

När vapenhuset revs upptäcktes ett ursprungligt fönster i västgaveln. Detta fönster lämnades orört.

Korets östfönster sätts igen

Vid restaureringen 1942 sattes korets östfönster igen.

Anledningen var att det gav besvärande motljus.

Sakristian fick samtidigt ett nytt östfönster.

Restaurering av inventarierna 1942

Flera av kyrkans äldre föremål konserverades 1942.

Det gällde bland annat altaruppsatsen, predikstolen med ljudtak, läktarbröstet, bänkdörrarna, dopfunten och änglarna.

Konservator var Olle Hellström.

Bänkarna gjordes nya men de äldre bänkdörrarna och beslagen bevarades.

Det nya altaret

1942 tillverkades även ett nytt altare och en ny altarring.

Arbetena utfördes under ledning av John Åkerlund.

Det äldre altararrangemanget kompletterades alltså med moderna delar samtidigt som den äldre altaruppsatsen bevarades.

Simon Gates altartavla från 1942

I samband med restaureringen 1942 fick altaruppsatsen sitt nuvarande mittparti.

Den nya altartavlan utfördes av Simon Gate, konstnären med lokal anknytning till Södra Fågelås.

Detta är en av kyrkans mest intressanta konsthistoriska detaljer eftersom den gamla altaruppsatsen från 1685 fortfarande används men har kompletterats med ett verk från 1900-talet.

Restaureringen av kyrkans portar

Även kyrkans portar byttes ut 1942.

De nya portarna ritades av John Åkerlund.

Elvärme

År 1950 installerades elvärme i kyrkan.

Det innebar en viktig modernisering av byggnadens uppvärmning.

Restaureringen 1983

År 1983 genomfördes utvändigt underhåll.

Kyrkans tak tjärades och väggarna rödfärgades.

Samtidigt sattes hängrännor och stuprör upp och fönstren oljemålades.

Året därpå installerades strålkastare i koret eftersom det upplevdes som mörkt där framme i kyrkan.

Klockstapeln

Södra Fågelås kyrka har en fristående klockstapel.

Den nuvarande stapeln är från 1887 och är byggd i trä. Svenska kyrkan anger också 1887 som byggnadsår.

Den är utförd i en rikt dekorerad schweizerstil, vilket ger den ett helt annat uttryck än själva kyrkan.

Den nuvarande stapeln ersatte en äldre stapel från 1600-talet som enligt lokalhistoriska uppgifter förstördes av brand efter ett blixtnedslag. Även kyrkklockorna förstördes då.

Den äldre stapelns historia är inte lika utförligt dokumenterad i Riksantikvarieämbetets byggnadspost, så uppgiften om branden bör betraktas som en kompletterande lokalhistorisk uppgift.

Kyrkklockorna

Den nuvarande klockstapeln är byggd för kyrkans klockor.

Uppgiften om att de äldre klockorna förstördes vid branden av 1600-talsstapeln kommer från lokalhistorisk dokumentation.

Soluret från 1719

Vid det södra vapenhuset finns ett intressant äldre föremål.

Ett solur av kalksten från 1719 sitter ovanför ingången.

Soluret är ett fint exempel på ett äldre praktiskt föremål som samtidigt blivit en del av kyrkomiljön.

Dopfunten

Dopfunten är ett av de inventarier som konserverades 1942.

Riksantikvarieämbetet anger uttryckligen dopfunten bland de äldre inventarier som konserverades av Olle Hellström.

Kyrkans dopfunt hör tillsammans med predikstolen och altaruppsatsen till den äldre inredning som bidrar till kyrkans historiska karaktär.

Änglarna

Vid restaureringen 1942 konserverades även kyrkans änglar.

Kyrkorummet har därmed kvar flera äldre skulpturala detaljer som hör samman med den äldre inredningen.

Ljuskronorna

I kyrkans kor finns två äldre ljuskronor.

En av dem är sexarmad och dateras till 1600-talet medan den andra är sjuarmad och dateras till 1700-talet.

De är ytterligare exempel på den äldre inventarieuppsättning som finns i kyrkan.

Basunängeln

I kyrkorummet finns också en basunängel från 1700-talet.

Den håller en basun och har ett språkband med orden ”Soli Deo Gloria”, latin för ungefär ”Gud allena äran”.

Motivet anknyter till den kristna föreställningen om den yttersta dagen då basunen kallar människorna till dom.

Dopängeln

En annan äldre träskulptur är dopängeln, som enligt den lokalhistoriska dokumentationen är från 1700-talet.

Den hör samman med kyrkans äldre dopinredning.

Psalmnummertavlorna

Kyrkan har även äldre psalmnummertavlor.

De dateras till 1800-talets första hälft.

En av tavlorna har dessutom en dödskalle som dekorativt motiv, något som ger den en tydlig äldre kyrklig symbolik.

Kaminen från 1906

I kyrkan finns en äldre kamin från 1906.

Kaminen är ett exempel på hur moderna tekniska lösningar från början av 1900-talet senare blivit en del av kyrkans kulturhistoriska miljö.

Kistor och äldre föremål

Kyrkomiljön innehåller även andra äldre föremål, bland annat en äldre kista och en kollekt- eller fattigbössa.

Dessa föremål visar hur kyrkorummet tidigare även fungerade som plats för praktisk förvaltning av socknens gemensamma angelägenheter.

Bänkskärmar från 1600-talet

Även om bänkarna till stor del nytillverkades 1942 bevarades äldre bänkdörrar och beslag.

Det finns bänkskärmar som hör till kyrkans äldre inredning och som visar hur det äldre kyrkorummet var utformat.

Kyrkorummets renässansprägel

Södra Fågelås kyrka hör till den grupp svenska kyrkor där en äldre renässanspräglad 1600-talsinteriör fortfarande är tydligt avläsbar.

Det beror framför allt på att flera av de äldre inventarierna bevarades och att restaureringen 1942 medvetet försökte återföra kyrkan till ett äldre uttryck.

Kyrkans byggnadshistoria i korthet

1600-talets första hälft: Kyrkan byggs som timrat kapell.

1683: Predikstolen skänks av Johan Hård.

1684: Läktare och målning av läktarbröst tillkommer.

1685: Den äldre altaruppsatsen skänks till kyrkan.

1690: Stora utgifter för målning av kyrkan.

1700-talets första hälft: Koret byggs om och målningar kan ha tillkommit.

1781: Nya större fönster tas upp och kyrkorummet vitmålas.

1843: Nytt golv och förändringar av bänkar och altare.

1854: Orgel installeras.

1883: Fönstren förändras till spetsbågiga och väggarna kläs med pärlspont.

1926: Herrskapsläktaren rivs och kyrkan målas.

1942: Den stora restaureringen genomförs.

1950: Elvärme installeras.

1983: Taket tjäras och väggarna rödfärgas.

1984: Belysning installeras i koret.

Södra Fågelås kyrka och kulturmiljön

Kyrkan är inte en isolerad byggnad utan ingår i en större historisk miljö.

Södra Fågelås ligger i ett landskap där jordbruk, herrgårdar, skog och Vätterns närhet har präglat bygden.

De stora gårdarna Hjällö, Monäs och Almnäs hade historiskt stor betydelse för området.

Det märks också inne i kyrkan genom de påkostade gåvor som släkten Hård lämnade efter sig.

Kyrkan som socknens kapell

Södra Fågelås kyrkas ursprung som kapell är viktigt för att förstå byggnaden.

Den uppfördes inte som en stor representativ stenkyrka utan som en lokal gudstjänstplats för befolkningen i socknens södra del.

Trots detta kom kyrkan under 1600-talet att få en mycket påkostad inredning tack vare de lokala godsägarfamiljerna.

Det är denna kombination av enkel timrad byggnad och rikt dekorerad interiör som gör kyrkan särskilt intressant.

Kyrkans kulturhistoriska betydelse

Södra Fågelås kyrka är kulturhistoriskt värdefull framför allt genom sin ovanligt välbevarade kombination av:

1600-tals timmerkyrka

äldre spånklädnad

1600-talsinredning

predikstol från 1683

altaruppsats från 1685

äldre läktarinredning

bevarade änglar

äldre dopfunt

äldre målningar i kortaket

1700-talets kompletteringar

1800-talets förändringar

1942 års antikvariska restaurering

fristående klockstapel från 1887

Riksantikvarieämbetets uppgifter visar dessutom hur restaureringen 1942 genomfördes med ambitionen att återta mycket av kyrkans äldre karaktär.

Kyrkan i dag

Södra Fågelås kyrka ingår i Hjo pastorat och är fortfarande en del av Svenska kyrkans verksamhet.

Hjo pastorat beskriver kyrkan som en tidig 1600-talskyrka och framhåller särskilt timmerstommen, de äldre målningarna, altaruppsatsen och klockstapeln.

Kyrkan är dessutom ett av de åtta kyrkliga byggnadsverken som Hjo pastorat ansvarar för.

Kyrkan som skyddad kulturmiljö

Södra Fågelås kyrka omfattas av det kyrkliga kulturminnesskyddet.

Riksantikvarieämbetet anger att kyrkor som tillkommit före 1940 och uppfyller de övriga förutsättningarna i kulturmiljölagen omfattas av särskilda bestämmelser och inte får ändras väsentligt utan tillstånd från länsstyrelsen. Skyddet omfattar även kyrkliga inventarier, begravningsplatser och kyrkotomter.

Eftersom Södra Fågelås kyrka är en 1600-talskyrka är den därför en del av det äldre kyrkliga kulturarv som har ett särskilt lagligt skydd.

Restaurering och vård i modern tid

Södra Fågelås kyrka fortsätter att vårdas.

I Svenska kyrkans beslut om kyrkoantikvarisk ersättning för 2024 finns Södra Fågelås kyrka med för konservering av inventarier.

Det visar att vården av de äldre inventarierna fortfarande är en pågående del av kyrkans förvaltning.

Sammanfattning

Södra Fågelås kyrka är en ovanligt intressant timrad 1600-talskyrka i Hjo kommun.

Den uppfördes sannolikt under första hälften av 1600-talet som kapell för den södra delen av Fågelås socken. Det exakta byggnadsåret är inte känt, men ”Capellet” finns belagt 1644.

Under 1600-talets senare del fick kyrkan en mycket påkostad inredning genom donationer från släkten Hård på Hjällö och Monäs. Predikstolen tillkom 1683, läktaren 1684 och altaruppsatsen 1685.

Under 1700- och 1800-talen förändrades kyrkan. Äldre målningar förstördes eller doldes, fönstren förändrades och timmerväggarna täcktes med pärlspont.

Den stora restaureringen 1942 blev därför mycket betydelsefull. Då togs pärlsponten bort, timmerväggarna åter blottlades, äldre inventarier konserverades och kyrkans äldre karaktär återskapades i stor utsträckning.

Samtidigt fick kyrkan ett nytt altare, nya bänkar, nytt orgelverk och en ny altartavla av Simon Gate, som hade anknytning till Södra Fågelås.

Den nuvarande klockstapeln från 1887 är byggd i schweizerstil och kompletterar den äldre timmerkyrkan.

Det som gör Södra Fågelås kyrka särskilt värdefull är framför allt kombinationen av en autentisk timrad 1600-talsbyggnad, äldre renässanspräglad inredning, bevarade delar av äldre målningar och en mycket tydlig byggnadshistoria.

Källor och vidare läsning

Riksantikvarieämbetet – Bebyggelseregistret, Södra Fågelås kyrka

Kringla – Södra Fågelås kyrka

Svenska kyrkan – Södra Fågelås kyrka

Riksantikvarieämbetet – Södra Fågelås kyrkomiljö och socken

Västsverige – Södra Fågelås kyrka

Wikimedia Commons – Södra Fågelås kyrka

Hjo pastorat – Våra kyrkor