Tornet Caroli Kyrka
Borås Kommun
|
Caroli kyrka i Borås är stadens äldsta byggnad. Den uppfördes 1669 efter att Borås blivit stad 1622. Tidigare fanns här en medeltida stenkyrka i Torpa församling, möjligen också en träkyrka. Rester av medeltidskyrkan finns kvar i den nuvarande kyrkan.1681 byggdes tornet och samma år förstördes kyrkan i en brand men byggdes upp på nytt. 1727 brann kyrkan igen, liksom 1822. Kyrkorummets dekorationer i taket tillkom 1914, gjorda efter skisser av Filip Månsson. Predikstol och dopfunt är ritade av Sigfrid Ericsson och utförda 1916 och 1919 av skulptören Johan Björk. Orgelfasaden är kvar från 1824 men orgeln installerades 1970. Altaruppsatsens mittdel från 1839 - 1840 är ett verk av Johannes Andersson i Mjöbäck. Birger Lignell står för sidotavlorna. I Maria koret finns en ikon målad av Erland Forsberg 1986. Källa: Wikipedia – Caroli kyrka Koordinater: 57.722348, 12.939461 Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder 94 Bilder |
Caroli kyrkas torn är ett av Borås mest välkända landmärken. Det reser sig över den västra delen av kyrkan och har genom århundradena genomgått flera stora förändringar. Tornets historia är dramatisk och präglas av stadsbränder, ombyggnader, tekniska förändringar och omfattande restaureringar.
Tornet är inte bara en del av kyrkans arkitektur utan också en viktig del av Borås äldre stadshistoria. Dess höjd och karakteristiska lanternin gör att det fortfarande har en framträdande plats i stadens silhuett.
Caroli kyrka uppfördes under 1600-talets andra hälft. Det fanns från början inget torn som var sammanbyggt med kyrkan. I stället uppfördes en fristående klockstapel omkring 1663. År 1674 flyttades kyrkans klockor in i själva kyrkobyggnaden.
När Borås drabbades av den stora stadsbranden 1681 förstördes stora delar av staden, och även Caroli kyrka skadades svårt. Tornets tidiga historia är något oklar i de olika källorna. Vissa uppgifter anger att ett tornbygge påbörjades omkring 1681 men att det förstördes i branden, medan Riksantikvarieämbetets byggnadsbeskrivning anger att tornet uppfördes 1689 efter branden. Andra sammanställningar anger 1690 som året då det återuppförda tornet stod färdigt.
Det är därför rimligt att beskriva tornets tillkomst som en byggnadsprocess under åren efter stadsbranden, med 1689 som det år då tornet enligt Riksantikvarieämbetets beskrivning uppfördes.
Det äldre tornet hade sju våningar och beskrivs i historiska uppgifter även med en åttonde övre del. En avbildning från omkring år 1700 visar ett torn med en hög, pyramidformad avslutning. Kyrkans tak anslöt då till tornet ungefär vid den sjunde våningen.
Tornet var alltså inte utformat som dagens torn med dess karakteristiska huv och lanternin. Det har förändrats betydligt genom århundradena, både till höjd och utseende.
En beskrivning från 1719 berättar att tornet hade tre klockor och ett urverk som både slog och visade timmarna. Det finns också uppgifter om att byggmästare från Göteborg medverkade vid arbetena. En av byggmästarna kan ha varit densamme som arbetade med Gustavi domkyrka i Göteborg, men uppgiften bör betraktas som osäker.
År 1727 drabbades Caroli kyrka åter av en förödande brand. Kyrkobyggnaden fick stora skador och behövde repareras. Tornet ingick i de arbeten som följde efter branden, och under de kommande åren genomfördes flera åtgärder för att återställa kyrkan.
I äldre handlingar från 1729 nämns bland annat att byggmästaren Feil från Göteborg söktes för arbeten vid kyrkan. Även tornets utformning och dess rundade öppningar förekommer i äldre beskrivningar från denna tid.
Kyrkans tornur har en lång historia. Det första kända urverket förstördes vid branden 1681. År 1705 beställdes ett nytt tornur med urtavlor på tornets sidor. Urmakaren var Anders Andersson från Göteborg.
År 1731 installerades ytterligare ett nytt tornur. Även detta förknippas med urmakaren Anders Andersson. De dekorativa arbetena utfördes av konstnären Jonas Elfvenberg.
År 1824 fick tornet ett nytt urverk med förgyllda mässingssiffror. År 1884 levererade urmakarfirman G.W. Linderoth ett nytt urverk. Linderoth kom senare även att medverka vid arbeten med tornuret i samband med restaureringen 1938–1940.
I dag är de fyra urtavlorna en framträdande del av tornets utseende. De har svarta urtavlor med guldfärgade siffror och visare. Ovanför varje urtavla finns en förgylld kula, och under tavlorna syns dekorativa detaljer som anknyter till tornets äldre arkitektur.
En viktig förändring av tornets utseende skedde genom ritningar från 1791. Arkitekten Gustaf Pfeffer utformade en ny överbyggnad med tornhuv och lanternin. I arbetena förknippas även hantverkaren J.A. Hedman.
Den utformning som vi i huvudsak känner igen i dag kom emellertid till när tornet höjdes år 1856. Då höjdes tornet med omkring åtta meter och fick den huv och lanternin som byggdes med utgångspunkt från ritningarna från 1791.
Lanterninen står ovanför den stora tornhuven. Den har rundbågiga öppningar åt sidorna och en enklare räckesliknande utformning i den nedre delen. Hela lanterninen är klädd med koppar och avslutas med ett tältformat tak.
Högst upp sitter ett klot med ett förgyllt kors. Tornhuven har en kraftigt utskjutande kopparklädd taklist med jämnt placerade konsoler. Kombinationen av tornhuv, lanternin, urtavlor och kors ger tornet dess karakteristiska utseende.
År 1856 genomfördes en omfattande ombyggnad då tornet höjdes med cirka åtta meter. Förändringen gjorde tornet betydligt mer framträdande i stadsbilden. Den nya överbyggnaden och lanterninen byggdes enligt de äldre ritningarna från 1791.
Tornets nuvarande utseende är därför resultatet av flera olika byggnadsskeden. Den ursprungliga tornkroppen har förändrats, höjts och kompletterats med nya konstruktioner. Även under 1900-talet gjordes förändringar som påverkat tornets detaljer och tekniska funktioner.
En särskild händelse i tornets historia inträffade år 1902. Då ersattes den tidigare vindflöjeln på tornets topp med ett kors.
Beslutet föregicks av en infekterad diskussion som enligt byggnadshistoriska uppgifter hade pågått i mer än tio år. Det visar att även en detalj högt uppe på kyrktornet kunde väcka starka känslor och bli föremål för en långvarig diskussion i Borås.
Det förgyllda korset sitter fortfarande högst upp på tornet, ovanför lanterninens tak.
Efter branden 1822 genomfördes omfattande återuppbyggnadsarbeten på Caroli kyrka. Kyrkans väggar och delar av de ursprungliga konstruktionerna kunde bevaras, men taket förändrades. Kyrkans tidigare höga takform ersattes av ett lägre sadeltak.
Även tornets anslutning till kyrkans vind förändrades. En öppning i tornets östra fasad, som tidigare hade förbindelse med kyrkans takkonstruktion, murades igen i samband med arbetena.
Det är viktigt att skilja mellan branden 1822 och den stora stadsbranden 1827. Caroli kyrka klarade sig från stadsbranden 1827, medan branden 1822 hade orsakat stora skador på själva kyrkan.
Vid en besiktning år 1889 konstaterades allvarliga brister i själva kyrkobyggnaden. Väggarna lutade och buktade, och pelarna hade hamnat ur sina ursprungliga lägen. I beskrivningen gjordes dock en tydlig skillnad mellan kyrkobyggnaden och tornet. Om tornet skrevs det att det hade byggts bättre.
Det är en intressant uppgift eftersom den visar att tornet redan då bedömdes ha en stabilare konstruktion än delar av kyrkans övriga byggnad. Tornet hade trots bränder och flera ombyggnader klarat sig förhållandevis väl.
Under 1930-talet uppstod problem med sprickbildningar i kyrkans konstruktion. Sprängningsarbeten i närheten av kyrkan hade orsakat skador, bland annat sprickor i övergången mellan tornet och kyrkans gavel.
Vid restaureringen 1938–1940 förstärktes därför tornets grund med betong. Åtgärden skulle stabilisera konstruktionen och motverka de skador som hade uppstått.
Vid samma restaurering upptäcktes också att tornets murverk var i mycket dåligt skick. När fasaderna putsades om framkom omfattande brister i murverket, vilket krävde ytterligare arbeten.
En av de mest genomgripande förändringarna under restaureringen 1938–1940 gjordes i tornets klockvåning. De äldre träkonstruktionerna som bar upp kyrkklockorna var i dåligt skick och behövde ersättas.
I samband med arbetena gjöts klockvåningen i betong och klockorna fästes i den nya betongkonstruktionen. Detta innebar en stor förändring jämfört med den äldre konstruktionen, där klockorna bars upp av träbockar och träbjälkar.
Även tornets takkonstruktion var rötskadad och behövde bytas ut. Den gamla takstolen ersattes med en ny. Under restaureringen installerades dessutom ett sprinklersystem i tornet, vilket enligt inventeringsuppgifterna skedde 1940.
Även tornets övre öppningar förändrades. Äldre rektangulära öppningar ersattes av tre mindre rundbågiga fönsteröppningar på varje sida av den övre delen.
Tornet består av flera våningar och har även en delvis källarliknande underdel. Bottenvåningen fungerar som kyrkans västra vapenhus och innehåller huvudingången. Här finns också äldre inventarier som berättar om kyrkans historia.
På andra våningen finns ett inrett och uppvärmt rum med ett fönster åt väster. Fönstret ligger djupt indraget i muren.
På tredje våningen finns bland annat en dörr till kyrkans vind. Här förvaras äldre föremål, däribland äldre belysningsdetaljer och fragment av medeltida sandsten. Det finns även äldre takbrädor som flyttades hit i samband med restaureringen 1940.
På fjärde våningen finns ytterligare äldre byggnadsdelar och föremål. Bland annat förvaras delar av en koravskärmning från 1914 och föremål som har anknytning till Gustav Adolfs kyrka, däribland en predikstol enligt byggnadsinventeringen.
Högre upp finns klockvåningen med de rundbågiga ljudöppningarna. Öppningarna är försedda med nät och gör det möjligt för ljudet från klockorna att spridas ut över staden.
I tornets bottenvåning, som fungerar som vapenhus, finns två äldre fattigbössor eller insamlingskistor av trä med järnbeslag. En av dessa är daterad till 1674.
Föremålet är särskilt intressant eftersom det är äldre än det torn som senare kom att uppföras. Det ger en konkret anknytning till Caroli kyrkas första tid och till församlingens verksamhet under 1600-talet.
Tornets västra sida har kyrkans huvudingång. Portalen är rundbågig och ligger djupt indragen i muren. De kopparklädda dubbeldörrarna har ett karakteristiskt fiskbensmönster och hör till kyrkans äldre entréutformning. Huvudporten är äldre än restaureringen 1914.
Söder om huvudingången finns en mindre separat dörr som leder till tornets trappor. Dörren har smidda gångjärn och ett handtag med en utformning som anknyter till 1700-talets hantverkstradition.
Fasaden har också flera synliga ankarslut, alltså järndetaljer som hör samman med byggnadens förankring och förstärkning. De utgör en del av tornets äldre byggnadstekniska uttryck.
Under restaureringen 1938–1940 genomfördes flera tekniska förändringar i tornet. Tornurets mekanik moderniserades och elektrisk uppdragning installerades. Även urtavlorna förändrades och gjordes mer genomskinliga.
År 1966 installerades en toalett i tornets vapenhus. Det är en senare förändring av bottenvåningens användning och visar hur även äldre kyrkorum har anpassats till moderna behov.
Caroli kyrkas torn har under lång tid varit ett viktigt inslag i Borås stadsbild. Det har fungerat som ett tydligt riktmärke och är ett av de äldre byggnadsverk som fortfarande präglar stadens centrum.
Tornets höga murade kropp, de fyra urtavlorna, den kopparklädda huven och lanterninen med det förgyllda korset gör det lätt att känna igen. Dess historia speglar också Borås utveckling, från 1600-talets stad med träbebyggelse och återkommande bränder till den moderna staden.
Trots bränder, sprängningsskador, ombyggnader och omfattande restaureringar har tornet bevarats. Det är därför inte bara en arkitektonisk del av Caroli kyrka utan också ett historiskt vittne om flera århundraden av Borås historia.
1663 – En fristående klockstapel uppförs.
1674 – Kyrkklockorna flyttas in i kyrkan. En av de äldre fattigbössorna i vapenhuset är daterad till samma år.
1681 – Den stora stadsbranden förstör Caroli kyrka och påverkar tornets tidiga historia.
1689 – Tornet uppförs enligt Riksantikvarieämbetets byggnadshistorik.
1705 – Nytt tornur beställs från urmakaren Anders Andersson i Göteborg.
1727 – Caroli kyrka drabbas åter av brand.
1731 – Ett nytt tornur installeras, med dekorativa arbeten av Jonas Elfvenberg.
1791 – Ritningar tas fram till en ny tornhuv och lanternin av arkitekten Gustaf Pfeffer.
1822 – Kyrkan drabbas av brand och byggs därefter om.
1824 – Nytt tornur med förgyllda mässingssiffror.
1856 – Tornet höjs omkring åtta meter och får sin huv och lanternin enligt de äldre ritningarna.
1884 – Nytt urverk levereras av G.W. Linderoth.
1889 – Besiktning konstaterar att tornet är bättre byggt än kyrkans övriga byggnad.
1902 – Ett kors ersätter den tidigare vindflöjeln efter en långvarig diskussion.
1938–1940 – Tornet restaureras, grunden förstärks med betong, klockvåningen byggs om och takstolen byts ut.
1940 – Sprinklersystem installeras i tornet.
1966 – Toalett installeras i tornets vapenhus.
Riksantikvarieämbetet – Caroli kyrka, historik
Bildkartan – Byggnadsinventering av Caroli kyrka
Svenska kyrkan Borås – Caroli kyrka
| Kommun | Borås |
| Län | Västra Götaland |
| Byggnadsår | 1669 |
| Stift | Skara stift |
| Pastorat | Borås pastorat |
| Församling | Borås Caroli församling |
| Hemsida | Svenska Kyrkan |
| Öppettider | Måndag till Fredag 11:45 till 14:00 |
| Telefon | 033-17 94 00 |
