Kyrkan som låg här var en medeltida stenkyrka som tillhörde Dala socken i Västergötland. Den finns belagd i dokument från 1877 då byggnaden dokumenterades av Gustaf von Essen från Vitterhetsakademien innan rivning. Kyrkan rev ned åren 1877–1878, i samband med att en ny kyrka byggdes intill (den nuvarande Dala kyrka från 1877–78). Byggnaden var uppförd av kalksten, och även ett torn fanns efter äldre medeltida byggnadsskede.

Kyrkan låg i det som var Dala kyrkby, med Stora Dala säteri som huvudgård i området under medeltiden. En porträttgravsten från 1600-talet finns kvar, eftersom släkten Ribbing hade gravplats här de var ägare till säteriet under 1600-talet. Själva kyrkans murar existerar inte längre som en hög ruin, men platsen är markerad som fornlämning, och några gravstenar och ett modernt minneskapell/gravkor finns där kyrkan en gång stod. Dopfunten och andra inventarier som hörde till den gamla kyrkan finns bevarade i nya Dala kyrka i närheten.