Historik
Ovansjö första stenkyrka började byggas vid mitten av 1200-talet. Tidpunkten styrks bl.a. av innehållet i en inventarielista från 1296, upprättad av kaniken Benno i Uppsala. Där finns också det tidigaste kända omnämnandet av Ovansjö socken. Först uppfördes en rektangulär byggnad med små rundbågiga fönster och innertak av trä. Den innehöll långhus och rakt avslutat östligt kor. I södra väggen fanns en ingångsportal, som ännu är bevarad.
Under de två följande århundradena tillkom en sakristia vid nordväggen och ett vapenhus vid sydväggens ingångsportal. Någon gång under medeltiden utvidgades kyrkan troligen åt öster. Under 1400-talet slogs tegelvalv.
År 1645 insattes ankarband för att staga upp väggarna och år 1662 installerades en predikstol tillverkad av Ewerdt Friis. År 1665 höggs fönstren upp och interiören vitlimmades. Tjugo år senare, år 1685, fick kyrkan även en ingång från väster. Västportalen gjordes i röd sandsten och donerades av Isac Mackey och Anna Leufstadia. Två år därefter tillverkades nya kyrkbänkar och ett nytt korskrank tillkom med pyramider av Jöran Snickare. År 1688 revs klockstapeln och en ny uppfördes. År 1690 insattes en altaruppsats och samma år ritade Ulf Christoffersson av kyrkans exteriör.
Under 1700-talet behövdes det mer utrymme i kyrkan och 1713 byggdes därför en läktare för kvinnor. Trappan upp till predikstolen försågs 1743 av Petter Blom, Gävle, med kraftiga kolonner försedda med vinrankor.
Emellertid var det fortfarande trångt och man diskuterade en större ombyggnad. Uppdraget att utarbeta planer för en sådan gick till stadsbyggmästare Daniel Lundkvist i Gävle, och i augusti 1759 kunde ombyggnaden påbörjas. Norra och västra kyrkmurarna revs och nya uppfördes utanför. I detta arbete deltog dagligen mellan 80 och 150 man. långhuset försågs med tunnvalv av tegel, sydväggens vapenhus revs och den skulpterade kalkstensportalen från 1200-talet flyttades till sin nuvarande plats mitt på väggen. Väster om långhuset byggdes ett torn och öster om koret en ny sakristia. År 1763 var ombyggnaden klar.
Redan efter tio år fick man åtgärda sprickor i valven och åren 1895–1897 vidtogs under ledning av stadsarkitekten E. A. Hedin i Gävle en restaurering och renovering, som bl.a. innebar att man murade ett tvärställt tunnvalv över koret. Väggarna beströks invändigt med brun oljefärg och valvet försågs med schablonmålningar i blått och brunt. På grund av sprickor i väggarna så fick en ny grund göras på norra sidan där den östra hönan fick stötas upp betydligt. Arbetet leddes av byggmästare N. P. Andersson som även ledde snickeriarbetena. En ny läktare gjordes med två spiraltrappor av gjutjärn som ledde ditupp. Nya öppna och bekväma bänkar anskaffades. Måleriarbetena i kyrkan utfördes av målarmästare Johan Otto Gottfrid Boltzius (1849-1903) i Gävle. Bildhuggeriarbetena utfördes av Karlström hos firma Wilhelm Hoffman i Stockholm. Renovering av altartavlan, predikstolen och en mängd andra tavlor utfördes av dekorationsmålaren Karlgren från dekorationsmålarfirman Berg i Stockholm.
Efter ritningar av arkitekt J. Thomé gjordes 1963–1964 en förnyad restaurering. Valvet förstärktes och 1800-talets interiörmålningar togs bort. I stället försågs väggar och valv med ljus puts. Under detta arbete upptäcktes stenar med rester av medeltida kalkmålningar, som lämnats kvar vid ombyggnaderna under 1700-talet, men nu imder 1900-talet oförlåtligt blästrades bort. Det vidtogs också en renovering av vapenhusets innerdörrar. Dessa är numera av glas i järnomfattning.

Övrigt
Under arbetena 1895-97 så fann man under golvet flera stycken kistor med balsamerade lik som legat där länge.

Inventarier
Dopfunt av kalksten, musselcuppstyp, från 1200-talets andra hälft. Träskulptur av ek, Den heliga Birgitta, nordtyskt arbete från 1500-talets första fjärdedel. Träskulptur av ek, madonna, norskt arbete från mitten av 1200-talet.
Träskuptur av ek, madonna, arbete från mälardalen från 1400-talets andra hälft. Triumfkrucifix, arbete i Norrland från 1400-talets första hälft. Reliefer av ek ur altarskåp från verkstad i Mälardalen under 1400-talets andra hälft.
Predikstol från 1662 av träsnidare Ewerdt Friis. På korgen skulpturer av Kristus och sex apostlar, på ljudtaket änglar med pinoredskap och högst upp en bild av Kristus som världens frälsare. Kolonnerna med vinrankor gjordes 1743 av Petter Blom.
Altaruppsats från 1690 i barockstil (bild). Ramverket är skulpterat av Johum Lütkenschwager. Bland de snidade figurerna finns Simon Petrus med nyckeln och Paulus med svärd. De ingående oljemålningarna av Johan Wulf visar Nattvarden, Jesu korsfästelse och Gravläggningen. I den översta målningen en infälld urtavla från 1742. Överst på altaruppsatsen den segrande Kristus stående på draken med korsfanan i vänsterhanden.
Ljuskrona av malm med 16 ljuspipor, inköpt 1662 från Skultuna. Runstenar från vikingatiden, inmurade i kyrkväggen 1963–1964. Järnbeslagen dörr i portalen till sakristian. Dörren torde ursprungligen ha suttit i någon av den medeltida kyrkans portaler. Fönster i sakristian med glasmålning av konstnären Sven Lundqvist, Ovansjö. Storklockan, enligt uppgift gjuten 1670 av Johan Meijer. Mellanklockan från 1901. Lillklockan från 1806.

Orglar
Cahmanorgeln
1714: Orgelbyggare Johan Niclas Cahman, Västerås, bygger en mekaniskt 1-manualig piporgel utan pedal. Fasaden ljudande utom i de övre mellanfälten.
1742: Orgelverket flyttas från korläktaren till övre västläktaren. 1747: Fasadpipornas labier förses med gubbfigurer av Johan Bring, Gävle, som också målar och förgyller orgelfasaden. 1756: Rengöring av A. Bäckman. 1762: Orgelverket flyttas till den nybyggda kyrkans västläktare. 1789: Orgeln säljs till Årsunda kyrka.
Ekengrenorgeln
1789: Orgelbyggare Jonas Ekengren, Stockholm, bygger en 18-stämmig orgel med egen ritad fasad.
Setterquistorgeln
1896-1897: E. A.Setterquist & Son, Örebro, bygger en ny orgel med mekanisk traktur. Fasaden ritad av arkitekt Erik Alfred Hedin. Fasaden hållen i rennässansstil med bildhuggeriarbeten kanske av ornamentsbildhuggaren Olof Debrun (f. 1853), mångårig arbetare hos Setterquist. Orgeln skänktes till församlingen av Ovansjö sparbank och kostade 12 000 kr. Den 24-stämmiga orgeln avsynades 28 april 1897 av musikdirektör Johan Fredrik Lagergren i Ockelbo.

Källa: Wikipedia

Den äldsta kyrkan i Ovansjö var till planen rektangulär utan särskild korbyggnad i öster. I likhet med många av ärkestiftets kyrkor saknade den torn. Huvudingången låg, som så ofta är fallet i vårt land, i söder. Under 16- och 1700-talet genomfördes en rad renoveringar.
Ovansjö socken nämndes första gången i en förteckning över kyrkans ägodelar, upprättad 1293 av kaniken Benno i Uppsala. En kyrka av sten har med säkerhet funnits i Ovansjö vid 1200-talets mitt, till vilken tid den ännu bevarade sydportalen kan dateras.
Den medeltida kyrkan blev vid 1700-talets mitt föremål för en genomgripande ombyggnad, men om dess tidigare utseende kan man ändock få en viss uppfattning genom äldre beskrivningar och teckningar.
Nuvarande orgelfasaden är utförd efter ritningar av E.A. Hedin. Orgelverket från 1897 om- och tillbyggdes 1964 av AB Hagströms Orgelverkstad, Härnösand och har nu 3 manualer och 31 stämmor.
En äldre fasad hade ritats 1789 av Jonas Ekengren. En äldre orgel av Cahman såldes 1713 till Årsunda kyrka. Det var troligtvis denna som hade kommit till kyrkan år 1647, vilket år ett nytt orgelverk anskaffades, varvid det gamla kasserades.
Enligt en icke dokumentarisk bekräftad tradition skulle denna orgel skänkts till kyrkan av drottning Kristina vilken detta år besökte Ovansjö.
Orgeln finns numera i Hammarby kapell. 
Bland bevarade medeltida inventarier märks en dopfunt av gotländsk kalksten.
Kyrkans nuvarande altaruppsats, ett typiskt barockt arbete i sitt starkt betonande höjdled och markerade tredelning.
Predikstolen utfördes 1662 av Evert Friis. I nischer på den rikt dekorerade korgens sidor står Kristus och sex apostlar och på ljudtaket änglar med pinoredskapen och överst Kristus såsom världens frälsare.
 På samma vägg sitter också en Birgittabild från samma tid.
 Från 1400-talets slut härrör Mariabilden på södra väggen.
Äldst är en tronande madonna med barn på norra väggen i koret, ett arbete från 1200-talets mitt.
Den nya kyrkan stod färdig 1762 efter en ombyggnad som hade tagit två år i anspråk. Kyrkan med sitt djärva tunnvalv av tegel var nu helt till församlingsbornas belåtenhet.
Helt nyuppförda var tornet i väster samt sakristian i öster.
Nästa stora restaurering ägde rum 1896-97 då de tidigare vitputsade murarna beströks med oljefärg i brunt och valvet försågs med schablonmålningar.
Ytterligare en restaurering efter ritningar av arkitekt J. Thomé ägde rum under året 1963-64.
1800-talets påmålningar i interiören togs åter bort och ersattes med ljus puts på väggar och valv.
Kyrkan äger en förhållandevis stor samling medeltida träskulpturer.

Källa: Svenska Kyrkan

Tillbaka till kyrkan