Varnhems Kyrka

Skara Kommun

 

Varnhems klosterkyrka är en kyrkobyggnad som sedan 2018 tillhör Valle församling (tidigare Varnhems församling). Den ligger vid Billingen i Skara kommun. Fram till 1937 hette Varnhems församling Skarke.
Varnhem är en romansk-gotisk kyrkomiljö. Kyrkan är byggd i kalksten och består av ett treskeppigt långhus med högkoret i öster och ett tvärskepp strax innan koret. Kyrkan har ett bastant lökformat centraltorn och ett par mindre torn i väster. Yttermurarna är stadgade med kraftiga strävpelare som ger ett mäktigt intryck. Runt högkorets absid finns en koromgång med mindre utbyggnader (kapellkrans). Mellan långhuset och den norra korsarmen finns en sakristia och på motsvarande plats i söder familjen de la Gardies utbyggda gravkor.
Interiören rymmer flera detaljer som knyter an till kyrkans långa byggnadshistoria. Strax framför det bevarade lekmannaaltaret ligger riksföreståndaren Birger jarls gravtumba med skulpterad häll. Från 1600-talets renovering finns De la Gardies familjegrav och den pampiga fasta inredningen i barockstil.
Grav från 1000-talet vid Varnhem
På platsen för Varnhems kyrka i Västergötland finns också de äldsta spåren av kristendom i Sverige, de senaste utgrävningarna har gett bevis för att kristnandet av Västergötland skedde 100 år tidigare än man tidigare trott. Man har funnit gravar från vikingatiden som vittnar om ett kristet gravskick. Den helhetsbild som undersökningar med C14-dateringar ger gör det troligt att den kristna begravningsplatsen togs i bruk under sent 800-tal. På platsen byggdes först en träkyrka och därefter en stenkyrka som tros ha uppförts senast på 1040-talet vilket gör den till den äldsta stenkyrkan på svensk mark, utanför Skåne.
Medeltiden
Kung Sverker den äldre donerade flera gårdar och lät instifta ett cistercienserkloster tillsammans med biskop Eskil i Sverige, även rika privatpersoner gjorde stora donationer som fru Sigrid av den Erikska ätten, som donerade sin stora gård Varnhem till cistercienserorden. Abboten Henrik anlände till Varnhem i maj 1150 från Alvastra kloster i Östergötland och påbörjade uppförandet av en klosterkyrka i romansk stil med klostret Fontaney som förebild. Kordelen utformades som ett högkor med rakt avslut, omgivet av två rakslutade sidokor. I anslutning till koret anlades ett tvärskepp med två korsarmar. Därefter uppfördes ett treskeppigt långhus av basilikatyp, d.v.s. mittskeppet gjordes högre än sidoskeppen. Valven, som saknade ribbor, slogs så att varje valv i mittskeppet stöttades av två mindre valv i sidoskeppen. I enlighet med cistercienserordens regelverk utformades långhuset med släta väggar och arkadpelare.
Västfasaden

1234 bröt en brand ut som troligen började i kordelen och ödelade klostret. Ett omfattande återuppbyggnadsarbete sattes igång med understöd av Birger jarl. Kyrkan täcktes med unggotiska valv och fick ett nytt östparti. Koret ändrades på samma sätt som munkarna i klosterkyrkan i Clairvaux ändrade koret, då Bernhard av Clairvaux avlidit 1153, från rakslutning till en halvcirkelformad absid med koromgång och kranskapell. Kyrkorummet smyckades med finhuggna detaljer i sandsten, däribland flera individuellt utformade konsolhuvuden. Västfasaden fick i huvudsak sin nuvarande unggotiska utformning vid 1200-talets mitt, man kan se hur de äldsta delarna av kalkstensmurarna från 1100-talet är grovt tuktade, medan 1200-talets murverket fått en finare bearbetning. Den norra tvärskeppsfasaden har en praktfull baldakinportal från samma tid. Den nyrenoverade kyrkan blev i huvudsak klar under 1260-talet.
Kungagravar
Klosterkyrkan i Varnhem blev gravplats för den kungliga Erikska ätten; Knut Eriksson (†1196), Erik Knutsson (†1216), Erik den läspe och halte Eriksson (†1250) som gynnade klostret med rika gåvor i mark och pengar som ersättning för de förnämliga gravplatserna. De tre kungarna har var sitt gravkor med monument från 1600-talet. Här har också kung Inge den äldre († c:a 1100) som tillhörde den Stenkilska ätten ansetts vila, vars kvarlevor flyttades till klosterkyrkan före branden år 1234 från Hångers ödekyrkogård och då ska ha funnits under en omärkt sten i mittgången. I vår tid anses det klarlagt att Inges familjegrav i stället finns i Vreta kyrka och att hans stoft flyttades – vidare? – dit. På en högst framträdande plats i klosterkyrkan, framför det "Heliga Korsets Altare", har stamfadern för den kungliga Bjälboätten sin gravplats; under en skulpterad gravhäll vilar Birger jarl (†1266) med sonen hertig Erik (†1275) och andra gemålen, änkedrottning Matilda av Danmark (†1288).[5] En porträttbyst som föreställer Birger finns högt uppsatt under ett takvalv. Andra personligheter som vilar i Varnhems klosterkyrka är Magnus Gabriel de la Gardie med hustru, prinsessan Maria Eufrosyne, samt Jesper Swedberg.
Stormaktstiden
1527 övergick klostret till kronan och klosterbyggnaderna brändes av danskarna 1566, under det Nordiska sjuårskriget. Danskarna brände även Skarke kyrka vilket ledde till att Varnhems kyrka övertog rollen som församlingskyrka i Skarke socken. På 1570-80-talen gjordes renoveringar på Johan III:s initiativ, han lät bl.a. uppföra s.k. kenotafer, gravmonument över Inge den äldre Stenkilsson och medeltida konungar från den erikska ätten som ligger begravda i kyrkan i kapellkransen.
Östfasaden med bastanta strävpelare kring korets absid och kapellkrans.
1647 skänkte Drottning Kristina slottet Höjentorp, varvid bl.a. även Varnhems kyrka ingick, som bröllopsgåva till greve Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru Maria Eufrosyne. Greve Magnus Gabriel besökte platsen omkring 1650 och fann ganska snart att Varnhems klosterkyrka skulle bli en idealisk plats för en släktgrav. Under stormaktstiden ökade medvetenheten om Sveriges historia och ett intresse börjat väckas för att bevara fornminnen, bl.a. utfärdades 1666 ett fornvårdsplakat. Greve Magnus Gabriel konsulterade därför Johan Hadorph och andra fornforskare på antikvitetskollegiet och år 1668 kom uppbyggnadsarbetet av kyrkan igång på allvar.
Vid renoveringen, som leddes av Lars Skragge värnade greven visserligen om klosterkyrkans medeltida återstoder, men han drog sig inte för att hämta sten från klosterbyggnaderna utanför. För att stötta murarna uppfördes kraftiga strävpelare, som ger kyrkan dess pampiga utseende, nya valv slogs bland annat över det norra tvärskeppet och fönstren i södra sidoskeppet murades om och kyrkan fick sin barockinredning. De medeltida fasaderna putsades också och vitkalkades. Västra ingången flyttades från norra delen av fasaden till mitt på kyrkroppen. Slutligen restes ett mäktigt torn med en lökformad spira över kyrkans korsmitt, i väster uppfördes två mindre torn. Den enda byggnad som tillfogades var familjen de la Gardies gravkor i söder.
Under 1800-talet började man, efter ett förslag av arkitekt Johan Fredrik Åbom, att ta upp ett nytt rosettfönster i södra korsarmens gavel. Emellertid lanserade överintendent Helgo Zettervall 1889 ett nytt restaureringsprogram i avsikt att återställa kyrkan i en stiliserad medeltida stil. Inte heller detta förslag fullföljdes helt; man murade emellertid om utsidorna på de båda tvärskeppens gavlar, gjorde klart ovannämnda rosettfönster och bytte ut det medeltida masverket i norra korsarmens rosettfönster.
Kring sekelskiftet 1900 växte sig oppositionen mot Zettervalls stilrestaureringar starkare (se ombyggnaden av Skara domkyrka och Uppsala domkyrka). Arkitekten Sigurd Curman, som hade studerat restaurering på kontinenten bildade ny skola med sin restaurering av Vreta klosters kyrka 1914–1917. Curman lät spåren vara kvar från olika tidsepoker istället för att i onödan avlägsna senare tiders förändringar. I denna anda genomförde Curman renoveringar i Varnhem mellan år 1918–1923, då man även grävde fram och frilade klostrets murar. Under Curmans renovering fann man Birger Jarls grav vilkens autenticitet bekräftades i en omfattande arkeologisk undersökning 2002.
Predikstolen utförd av Hans Hebel och Georg Baselaque. Romansk dopfunt i sandsten från 1100-talets andra hälft, kommer troligtvis från Skarke kyrka.
Altaruppsatsen av George Baselaque 1672-1673 som visar bibliska motiv med: Moses med Gudsbuden och Kristus som den gode herden och är smyckad med De la Gardies och hans gemåls vapen i relief. Altartavla från 1706 av Johan Aureller d.y. Predikstolen med ljudtak och trappbalustrad utförd av träsnidare Hans Hebel och bildhuggare Georg Baselaque 1672-1673. Figurerna visar de sju kristna dygderna: Fortitudo (styrka), Justitia (rättvisa), Veritas (sanning), Spes (hopp), Fides (tro), Temperentia (måttfullhet och behärskning) samt Caritas (kristlig kärlek).
I kapellkransen finns gravmonument över kung Inge den äldre (kenotaf) och tre medeltida konungar från den erikska ätten som ligger begravda i kyrkan, alla fyra från Johan III:s tid. Kungastolar med kolonner och baldakintak. Herrskapsbänkar för den grevliga familjen, försedda med De la Gardiska respektive Pfalz-Zweibrückska vapnen på dörrarna
Skulpterad gravhäll framför Heliga korsets altare, som innehåller kvarlevorna av Birger jarl, hans andra hustru Mechtild av Holstein och sonen Hertig Erik. Gravkor för rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie († 1686) och hans gemål Maria Euphrosyne († 1687), samt deras äldste son, greve Gustaf Adolf († 1695) och hans hustru, Elisabeth Oxenstierna († 1726).
Mäster Joen i Lyrestadh, d.v.s. prosten och orgelbyggaren Jonas Rudberus (1636-1697), Lidköping, bygger ett orgelverk med 38 stämmor. För fasadens utsmyckning svarar bildhuggaren George Baselaque, invandrad från Belgien.

 

Klicka på bilden för att komma till bildgalleriet med flera bilder