En underbar vacker bild fotograferad troligtvis från Wiskaholmsbron omkring 1885-1890. Byggnaderna speglar sig i Viskan och en kvinna ligger på sköljbryggan och med sin tvätt. Detta är en vy som är fullkomligt ändrat endast som finns kvar i dag är kyrkan och givetvis Viskan. I dag är det nya byggnader som dominerar bilden. När Berglundska gården är byggd vet jag tyvärr inte men byggnaden revs den 28 februari 1956, man började med Att plocka bort takteglet, värmepannan och radiatorerna som man hade tänkt sig att återanvända redan då tänkte man på recycling. Själva rivningen gjorde av en entreprenör som fastighetsägaren hade anlitat och därmed var den gamla gården historia. Berglundska gården hade fått sitt namn efter färgerifabrikör Carl A Berglund, han var gift med Elvira Swartz dotter till grundaren av färgeriet vid Viskan nedanför kyrkan.

En bild på den vackra innergården med kullersten. Jag är väldigt svag för sådana här innergårdar och Borås ska vara rädd om de få gårdar som finns kvar i dag. Färgeriet som Swartz hade anlagd vid Viskan i mitten av 1820-talet klarade sig undan lågorna vid stadsbranden år 1827 och färgeriet var den första boråsindustri som brukade ångmaskin i driften. År 1875 övertog Carl A Berglund fabriken som han drev med framgång. Den skulle efter honom senare uppgå i Linds färgeri.
Beslutet att riva Berglundska gården fattades av stadsfullmäktige i januari 1955. 21 ledamöter röstade för en rivning och endast 14 var emot. Det viktigaste skälet för var den växande trafiken, som krävdes en breddning av Västerlånggatan och behovet av parkeringsplatser i centrum. Byggnaden ansågs också vara i dåligt skick. Socialvården som varit inrymd i gården på senare tid, skulle nu få nya lokaler i det nya stadshuset. Motståndarna, främst John Bohlin hävdade att Borås inte hade så många byggnader från 1800-talet kvar värda att bevara. John Bohlin räknade dit förutom Berglundska gården, de Utfallska och Flamenska gårdarna vid Södra Torget och poststugan vid vattentornet. Intressant är att han inte nämner teatern i Stadsparken. Rivningsbeslutet, planerat och berett i flera år, väckte senkomna protester bland många boråsare.
Ett sista försök att rädda Berglundska gården gjordes av John Bohlin, Ingegärd Wallin och Tore G Wärenstam, som i fullmäktige motionerade om en omprövning av beslutet sedan en kulturhistorisk expert från Stockholm, professor Erik Lundberg efter ett besök i Borås konstaterar att gården var omistlig för Borås stadsbild. Motionärerna kunde också tänka sig att flytta gården något nedåt ån. Då skulle Västerlånggatan kunna breddas så som trafiken ansågs kräva. Ingenting hjälpte, klagomålen ogillades och motionen avslogs och i april 1955 beslöt stadsfullmäktige, nu med siffrorna 27-17, att beslutet från januarisammanträdet skulle fullföljas. Berglundska skulle rivas trots alla protester. Drätselkammaren gav fastighetskontoret i uppdrag att verkställa beslutet, gatukontoret att ordna en parkering på platsen.
I augusti 1956 kunde de första bilarna parkeras på den gamla färgerigårdens tomt och nu i dag står det i mitt tycke en väldigt ful byggnad med raka kanter och alldeles fyrkantig och svart, lite trist tycker jag.

Foto Glenn Murberg 20170813

Så här såg ungefär samma vy ut den 13 augusti 2017, inte riktigt från samma plats som ursprungsbilden men man ser alla dessa ändringar i stadsmiljön.