Vävarstaden Borås 1871 - 1890 Del 5
Det
gamla färgeriyrket däremot var ett hantverk, där utövaren bevarade sina
färgrecept som djupa hemligheter, han vågade inte ens anförtro dem åt pappret på
annat sätt än nedtecknade med kabbalistiska tecken. Ty en gammal färgare var
något av en svartkonstnär, och vid hans arbete häftade en doft av mystik.
Tryckerierna i Borås var bara två och ett av dem, J.F. Vennersten Fabriks AB,
var helt dominerande. Omkring år 1880 ändrades det tryckeriet från hantverk till
fabriksindustri. Under hantverksstadiet skedde blocktryckning och färgning i
öppna kar under vilka man kunde elda. Maskiner för sköljning, torkning och
beredning saknades. Sköljningen skedde på en brygga i ån, varefter tyget hängdes
upp och fick lufttorka. Den grundläggande processen var blocktryckning, där
mönstret var snidat på träblock, som pressades mot tyget. Som tryckunderlag
användes ett bord med mot tryckaren sluttande skiva, färgen stämplades på för
hand och tillräcklig genomtryckning åstadkoms genom att man bultade på
tryckblocket med en träklubba. Färg överfördes till blocket med en färgdyna av
filt. Denna var placerad på andra sidan av bordet mitt emot tryckaren, där en
färgpåstrykarpojke stod och strök på färg efter behov. Vennerstens nya fabrik
byggdes år 1876 och därmed inleddes ett industriellt stadium i tryckning och
färgning. Man anställde en tysk kolorist, som byggde maskinerna. Mollskinn var
den stora produkten i tryckta och enfärgade mönster, där ett rutigt mönster
kunde gå i veckor. Enda omställningen var att en sliten vals ibland fick bytas
mot en ny. Handtryckeriet var borta, men sortimentet begränsat.
Vennerstens växte snabbt som en följd av
investeringarna. Golvytan i fabrikerna ökade till 2700 kvadratmeter
och arbetarantalet steg till 50 år 1890. Vennerstens redovisade
maskin park år 1890 var mycket omfattande och tyder på en anläggning
med helt annan kapacitet än de konkurrerande tryckeriernas och
färgeriernas. Under hela tidsperioden förekom endast ett
trikåföretag i Borås med en årlig tillverkning värderad till omkring
60 000 kronor. Först i slutet av 1880-talet kom expansionen och
företaget fördubblade sitt produktionsvärde. Tillverkningen
dominerades på 1870-talet av ylletröjor, men kompletterades på
1880-talet med bomullsunderkläder, som kom upp i samma volym som
tröjorna. Dessutom tillverkades ett oral olika plagg som exempelvis
strumpor, västar och kjolar. Maskinparken bestod av symaskiner samt
strump- och stickmaskiner. Trikåfabriken redovisade i
industristatistiken omkring 50 arbetare. Sammanfattningsvis visar
den industriella statistiken för åren 1870 till 1890 på ett Borås
med en textilindustri under snabb expansion. Expansionen i
arbetarantal och tillverkningsvärden talar därför för att
textilindustrin befann sig i en mycket expansiv fas under de båda
årtiondena, och att denna underliggande utveckling kan förklaras med
att bomullsindustrin växte genom den efterfrågan den industriella
omvandlingen gradvis skapade, en utveckling som tydligen var
förhållandevis oberoende av de allmänna konjunkturerna. |